Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1855, sida 1

Ia, man tager till sig någon föda, det är allt. Du har ingen id om det franska köket och dess underverk eller om dessa läckerheter, hvilka förleda ögonen, sangsla smaken och mångdubbla aptiten i oändlighet, du har ingen föreställning om den diaboliska munterhet, som råder vid dessa måltider, om dessa knallande korkar, klingande glas och denna massa af vinsorter — det är ett helt helvete säger jag dig, och jag är säker på att ej komma lefvande derifrån. Nej lefve våra enkla italienska rätter, hvilka vi spisa på vår familjs gamla silfverkarl! Lefve våra tarsliga och lugna theatrar, dit man går för att höra musik och prata med sina vänner! Operan i Paris är en sjudande smältugn, der de vackraste flickor i verlden visa sina hvita skuldror under en ljuskrona, strålande som sjelfva solen. Och balerna sedan — ja det finnes ej den ringaste likhet mellan dem och dessa nätta små soir6er, der det endast bjudes på kontredanser, whist och lemonade. Föreställ dig ett förfärligt virvarr af lyx, elegans och koketteri, en vanvettig musik, skandalösa toiletter, en otrolig frihet, trappor, betäckta med blommor, och buffeter med rätter, som kunna uppväcka de döde och döda de lefvande! Det är ett skådespel, som man bör se en gång; jag har sett det, men man skall icke få mig deran annu