Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 juli 1855, sida 1

ty den stackars flickan var nära att duka under för sina bekymmer. Hennes fiender togo det efter bokstafven och började göra kommentarier öfver hennes sjukdom, Då Tolla hörde detta, förtörnade det henne så, att hon blef alldeles återställd; hon kände sina krafter fördubblas och hela sin energi återvända. Hon gick åter i sallskaper, gick hvarje afton på spektaklet eller på baler, dansade hela natten, dansade alla kasaljerer trötta, souperade kl. 4 på morgonen, drack champagne, glömde sin kappa då hon gick hem, begick den ena oförsigtigheten efter den andra och visade att hon hade en alldeles outslitlig helsa. Hennes rykte vann intet derpå. Förtalets hviskningar fortforo icke destomindre. Emellertid hade Lello begifvit sig till sin villa i Albano, dit hela hans familj tagit sin tillslygt för att dölja sin sorg och förströ sig. Man gick på jagt, man gjorde långa ridturer och satt länge tillbords. Detta sysslolösa och yppiga lif förstod Rouquette ypperligt att arrangera Lello fick tillfälle att lära känna ungkarlslifvets behag; men grannskapet af Lariccia, minnena af den förflutna sommaren, måbända äfven sjelfva sysslolösheten, ensamheten och det yppiga lefnadssättet kommo likväl hans kärlek till Tolla att vakna med förnyad