Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juli 1855, sida 1

low utnämud till chef för ma kommendant i stadshamnen. De yttersta franska parallelerna hefunno sig de första dagarne i Juli blott 60 metres frår I fästningen. Enligt handelsbref från Södra Ryssland är Odessa sullproppadt af trupper, som ankommit från Podolien, men ej kunde marschera vidare till följe af en utomordentlig hetta, vattenoch soderbrist, som gjorde hvarje militarisk rörelse på norra Krim så godt som omöjlig. För att bättre härbergera trupperna och förekomma öfverbefolkning i den kolerasmittade staden, hade ett stort läger blifvit uppslaget utanför densamma och order affärdats till de från Podolien efterryckande trupperna att göra halt. Af de ryska trupper, som voro hopade i Polen, hafva 8 linieinfanterioch jagareregementen samt 9 grenadierregementen afgått till Krim; alla de öfriga trupperna, hvaribland hela kavalleriet, hafva haft annan bestämmelseort än krigsteatern på Krim. I:sta infanterikorpsen, som likaledes hettes vara på marsch till Perekop, står dels i Östersjöprovinserna, dels under befäl af general Dombyschew i södra Polen. Ickedestomindre äro de förstärkningar, som czaren afsändt till södra krigsteatern, ganska ansenliga. Franska eskadern i Svarta Hafvet består för närvarande af 61 örlogsfartyg, bland hvilka 51 ångare. Enligt tidningen Fremdenblatt väntades general Bosquet med 30,000 man till Eupatoria, för att i förening med dess besättning börja operera mot Simferopol. Till tidningen Constitutionnel skrifves från lägret den 7 Juli: Sedan sista posten afgick, hafva de påbörjade arbetena bedrifvits med yttersta kraft och låta hoppas genomgripande resultater. Medan nya, på yttersta venstra flygeln nära genuesiska fästet uppställda mörsare oroa de ryska örlogsskeppen, arbetar man med all ifver på sullandandet af batterierna vid kölhalningsviken och på Gröna kullen. General Bosquet är den, som gifver drift åt det hela. I:sta divisionen under general Canrobert har lemnat Tschernaja och intagit en ställning på platåen, ringarnisonen och ersättande divisionen Facheux (förut divisionen Mayran), som behöfver hvila ut efter striden den 18 Juni. På högra anfallslinien befinna sig nu utmärkta divisioner, som hvarje dag närmare lära känna hvarandra och redan gjort sig temligen förtrogna med den terräng, på hvilken de skola operera. När anfallsarbetena engång blifvit färdiga, skola dessa divisioner befinna sig i ett skick, som låter hoppas den bästa framgång; dock behöfves dertill ännu tid, och man måste hafva tålamod. visst är, att trupperna göra allt, för att få slut på detta slags krig, som är så pinsamt och tröttande, men det förstås af sig sjelf, att man måste vidtaga de åtgärder, som göra framgången så sannolik som möjligt. Engelske krigsministern lord Panmure har meddelat Londonertidningarne följande, d. 7 Juli daterade depesch från general Simpson: Mylord! Jag har äran underrätta, att de jordiska lemningarne af vår saknade öfverbefälhafvare, sältmarskalken lord Raglan, blefvo Tisdagen d. 3 Juli förda från högqvarteret till Kasatschviken och ombord 3 Caradoc, som ännu samma afton afgick till England. Det långa sorgtåget erbjöd den mest imposanta anblick. Dagen var skön och de allierade truppernas utseende lysande; så många, som kunde umbäras för tjenstgöringen i löpgrafvarne och lägrets säkerhet, voro samlade, och tåget satte sig kl. 4 i rörelse. På gårdsplanen framför högqv. var en hedersvakt af 100 man gardesgrenadierer med trumslagare och regementsfanan uppställda; 50 soldater och 3 officerare från hvarje regemeate besatte vägen från engelska till franska I bögqvarteret, ett afstånd af ungefär I mil; en sqvadron kavalleri var uppstäld till höger, samt två batterier artilleri och en sqvadron kavalleri till venster om denna linie; infanteriet stod under befäl af general Eyre. Vägen från franska högqvarteret till Kazatschviken var efter hela sin längd besatt med infanteri af franska kejsargardet och l:sta korpsen; musikafdelnin