Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juli 1855, sida 1

Ia, ty hur gammal, svag och blind min far än är, så är dock hans vilja oböjlig och Lello darrar ännu för honom. Han skall lyda. DE Må göra. Jag vill till och med antaga att han visar sig mera eftergifvande än ni sjelf I under liknande omständigheter — men fursten kan ej lefva evigt. Om Lello äfven finher sig i att för någon tid glömma det han är myndig och herre öfver sin person, så skall han dock ihågkomma det då hans far är död, och det finnes då intet, som kan återhålla honom. Akta er för att låta honom resa en mur mellan honom och hans älskarinna; den dag, då döden kullstörtar muren, skall fången undslippa, och det för alltid. — Han har rätt, tillade öfversten. Dessutom skulle din plan blott förorsaka oss familJeuppträden, tårar, böner och deklamationer, Som jag redan gäspar åt endast jag tänker derpå. vi vilja handla då tiden är inne; ännu är det ej brådtom. — —. . En dag sade generalskan Fratief till abedissan de Certeux: — Man omtalar, fru abedissa, en af edra landsmän såsom en af de snillrikaste menniskor. .. Det är en monsignore . . . monsignore . . . Ack jag påminner mig ej hans namn, men det var han som hindrade en furst Coromila från att begå en mesalliance i Venedig.