Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juli 1855, sida 1

I Å j skulle nå familjen Coromilas öron. I synnerhet funno de villigt gehör hos trenne personer. Den förste var Rouquette, som förvånade sig deröfver. Den andre var Lellos bror, som förskräcktes deröfver, i Den tredje var öfversten, som roade sig deråt. Den stackars kardinalen fick ej tid att höra hvad man sade om hans nevö. Han dog som ett helgon på trettondedagen. Rouquette, som blifvit öfverstens daglige gäst och förtrogne, tackade i sitt hjerta de obekanta bundsförvandter, hvilka så väl understödde hans planer. Den gamle fursten, som tillfölje af sin sjukdom ej mer kunde lemna sin sängkammare, hörde intet annat nytt än hvad man sann lampligt att meddela honom. Hans aldste son ville saga honom allt, ty han fruktade verkligen att Lello fallit i händerna på en intrigant familj, som gick ut på att ruinera honom, men Rouquette och öfversten förmådde honom att afstå härifrån. ö — Hvartill skulle det tjena att inblanda fur sten häri? frågade Rouquette honom. ö — Min far skall förbjuda honom att besöka I denna flicka. — Skall han då lyda ?