Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juli 1855, sida 1

nat hans göromål åt en stor, klumpig karl, från Trastevere. Generalskan var utaf den åsigt, att Lello älskade Tolla blott af fåfänga och emedan det allmänt hette, att hon var den vackraste flicka i Bom. ,VYi äro bra dumma, tänkte hon, som ej hafva motarbetat detta beröm ! Så snart hon härnäst mötte Tolla, tillropade hon henne : .Men, min vackra vän, hvad fattas er då ? Ni ser ju helt krasslig ut. Dagen derpå sade hon liksom händelsevis till grefvinnan Feraldi: ,Kära grefvinna! Tänk för all del på er dotters helsa; hon är på sednaste tiden icke mer sig lik. Från och med denna stund berättade hon för en hvar som ville höra det, att Tolla utan tvifvel vore behäftad med någon sjukdom och att hon affölle allt mer med hvar je dag, utan att hennes föräldrar syntes ana det. Fem eller 6 familjemödrar, hvilka egde giftvuxna döttrar, funno generalskans anmärkning ganska riktig. De sågo att Tolla dagligen blef magrare, och snart talade man ej om något annat. Emellertid strålade Tolla af helsa och lycka. Lello måste hafva varit blind för att kunna tro att hon började vissna. Han smålog derför också helt lugnt, då han första gången hörde någon yttra: — Se bara på Tolla! Hon börjar falla af.