Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juli 1855, sida 1

Bref från Norge. (Forts. fr. N:o 170) Innan jag lemnar Kristiania, bör jag val också med några ord vidröra frågan om dess skolor och uppfostringsverk. Med latinskolor menar man i Norge sådana, som förbereda för afgång till universitetet, eller hafva hvad man här kallar jus dimitlendi. En sådan är offentliga lardomsskolan i Kristiania. Den står under en lärd man, rektor Vibes, ledning, har åtta lärare och omkring hundra elever. Undervisningen bedrifves der i starkt klassisk stil och tyckes ej hafva lemnat rum för något af de många försök, som i Sverge göras, att på den lärda skolundervisningen inympa reala och praktiska studier. Den tyckes arbeta klarmåssigt för sitt mål, med nit och skicklighet uppehållas och i allo förtjena det förtroende den eger. Jag beklagar att marschordningen för min resa ej tillät mig att så länge qvarstanna i Kristiania, att jag kunde få åhöra dess examen, som skulle hållas några dagar sednare. Denna pröfning är ej, såsom hos oss, en blott formalitet; den räcker flera dagar, ofta bortemot en vecka, och efter utgången af densamma afgöres i väsendtlig mån, huruvida ynglingen blifver flyttad till en högre afdelning eller ej. Vi kunna ej underlåta att här nämna den egna anordningen vid laroverkens dimitterande till universitetet, att den rektor, som gifver afgångsbetyg åt en yngling, hvilken ej består i sitt första akademiska prof, eller studentexamen, belägges med sexton speciers böter. Sker det andra gången fördubblas böterna, och tredje gången blir han förlustig sitt embete. Man kan lätt tänka sig hvilken betydlig stimulns det ligger uti denna bestämning. — Afven besöktes kandidat Nissens berömda institut för gossar. Det är en storartad privat-anstalt med nära trettio lärare och emellan 300 och 400 lärjungar. Det starka tilloppet af elever bevisar nogsamt skolans värde, och det med hvarje dag växande antalet af inträdessökande sätter ledarne i tillfälle, att med odelade krafter verka för läroanstaltens framåtskridande. Undervisningen här är beräknad både på klassiska studier och på allmän humanistisk och borgerlig uppfostran; man är till och med betänkt på att med densamma förbinda en teknologisk afdelning och sålunda göra dess verksamhet än vidsträcktare och mera inflytelserik. Hvad som i afseende på skolans form väckte min synnerliga uppmärksamhet, var den omständigheten, att man här ej följer det fria flyttningssystemet, utan att undervisningen fortgår hela skolan igenom uti fasta klasser, så att eleven, så vidt ej ovanligare anlag medgisva honom rättighet att öfverspringa en eller annan klass, först efter åtta års kurs har fullgjort skolans alla fordringar. Äfven här skulle hållas årsexamen, liktidigt med den uti latinskolan, hvartill förberedelse var gjord genom en vidlyftigare prospekt öfver läroanstaltens anordning, verksamhet och resultater. Ett likadant program var framlagdt af offentliga skolans rektor, såsom vanligt illustreradt med en vetenskaplig afhandling utaf en af dess lärare. Jag skulle utur den ena och andra af dessa I I