Den 18 Juli, Östgötha Corresp. innehåller följande anmärkningsvärda uppsats: Upprigtigt och länge trodde vi på vårt kabinetts fullkomligt fosterländska karakter; vi trodde på sympathier för vestmakterna, på assigten att begagna den närvarande konjunkturen, för att återgifva åt vårt sådernesland en ställning, betryggande emot de faror, hvarmed Ryssland alltid hotar, och som garanterade oss ett starkt sjelfförsvar för framtiden. Men på helt andra tankar måste äfven vi nu komma, på grund af Sveriges ännu passiva roll, vårt kabinetts otvetydiga lutning ölver åt Wieneroch Berliner kabinetten, äfvensom då allt hvad man förnimmer från Frankrike och England icke angisver något försök från Sveriges sida att närma oss dem, utan endast att de — ehuru allt hitintill förgasves — utsträckt sin hand till oss. Förutseende de faror, som konseqvenserna af denna politik förr: eller sednare skola bringa öfver saderneslandet, erfar man ett allt mera