Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juli 1855, sida 1

— ——— —— —— ———— af ösverraskning och spelade sin roll mycket naturligt. Han steg ut tillika med Pippo och monsignore Rouquette, som bar en fullkomligt profan dragt till sina violetta strumpor. Pippo räckte hjertligt handen åt Tolla, grefven och Toto samt gick derpå bort till gresvinnan, med hvilken han aldrig tycktes få samtala tillräckligt. Monsignoren hälsade på dem alla med den största artighet och förekommenhet, samt hanvande sig specielt till grefven, som han ett par gånger räkat hos Kardinal-vikarien. Toto gick bort till sin mor och Pippo, på det att Lello skulle så vara ensam med Tolla. Tolla frågade sig sjelf om det vore möjligt att hon kunde beherrska: sig till den grad, att hon ej flög sin sastman om halsen. Huru, sade hon till sig sjelf, kan jag höra hans röst, se honom i ögat och berusa mig af hans ord, utan att mitt ansigte, min hållning och hela mitt väsende förråder min lycka ? Denna hennes illusion försvann snart, då hon framför sig såg en stel och siratlig ung man, som smålog så kallt som en modedocka och gjorde den ena artiga bugningen efter den andra. sÅa 4 j (Eorts.)