Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juli 1855, sida 1

Utrikes Nyheter. Öresundska tu!lfrågan har, såsom man vet, temligen långe utgjort ett ämne för diplomatiska underhandlingar mellan brödrariket Danmark och den mäktiga republiken på andra sidan verldshafvet. Den nuvarande regeringen i Förenta Staterna vill ej veta af någon skyldighet att betala skatt för passagen genom ett sund, som, förenande tvenne haf, utgör en af stråkvägarne för verldshandeln. Diplomatiska noter och artiklar i båda ländernas mest lasta tidningar hafva vändt frågan på alla sidor och betraktat den än ur rent filosofisk, än ur den bestående solkrattens synpunkt. Skal och motskal hafva framställts, gamla doku-wenter hafva framletats ur arkiverna och nya anspråk mot dem blifvit uppställda, hvilka endast behöfva nedskrilvas på pergament och tå några dussin år på nacken för att uppträda med samma värdighet. Frågan är dmllerri-l till dato olöst, och i afvaktan på dess laktiska lösning, borde den för Tysklands djupsinniga piofessorer vara ett vä kommet ämne att behandlas a priori och fylla några volymer. Det behofves emellertid föga skarpsinnishet för att inse, att frågan om Öresund-tallen är af obetydlig materiel vigt för Nordamerikas förenta stater. Likaledes lår det väl ej i hela verlden numera finnas någon enda tänkande menniska, som på rent allvar vill påstå, att denna tribut är kränkande för de solks nationalkansla, som ingått på att betala densamma. Englands seglare lägga til vid Helsingör, I ta visitera sina laddningar och betala afsifterna:; men likval torde ej det starkaste mikroskop kunna upptacka, att det oceaubeherrskande Ålbions stolta flagga derigenom blilvit tlackad. Gäller ej detsamma om dess dottrstats s jarnbeströdda flagga? För öfrigt är sjelfva D anmarks ställning sådan, att bitterheten af en dylik tribut ej bör vara särdeles kännbar för den mest sinkansliga nationalstolthet. Danmark är ingen pockande europeisk stormakt, som högmodigt erbjuder valet mellan ovilkorlig underkastelse eller vapenskifte; det hänvisar helt beskedligt till bestående traktater. och der dessa ej ha tillräcklig kraft, gör det ett blygt anspråk på den grannlagenhet, den takt, som bör finnas i umgänget mellan stater, likasom mel— sem eewwemeeEm————L perenn