so jden blef, att rörelsen förlorade all politisk karakter, och aslopp med utslagningen af en hop fönsterrutor, utförd af några okynniga pojkar, ett okynne, som polismakten just bordt hindra eller nåpsa, men bvartill den nu var vanmäktig, till följd af det sätt, hvarpå den förut gått till våga. Emellertid är det mer än troligt, att hela rörelsen nu afstannat, men polisens moraliska anseende har emellertid, tack vare dess oförsvarliga, våldsamma uppförande, erhållit ett sår, som behöfver lång tid att lakas. Man ser emellertid hvilken dyrbar rättighet det är för ett folk, att genom sina ombud kunna få beifra sådana saker, och ställa styrelsen till ansvar för dess vare sig antingen maktmissbruk eller försumlighet: men ser älven hvilket mägtigt element häri ligger till oordningens asböjande. Ty ganska säkert är, alt om engelska folket ej sett att någon eller några al dess representanter tagit sig saken med allvar an, så hade näfrätten kommit att inträda i lagens ställe och folkraseriet en gång lösslappt hade ej stannat förrän många blodiga osler fallit. Det torde icke vara olampliet att hålla denna erfarenhet för ögonen, då tyvärr maktmissbruk å deras sida, som skola vara lagens och ordningens väktare, icke äro siammande för något land, alldraminst för vårt eget. ———— AA —f5