Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juli 1855, sida 1

för att kunna gifta er med någon af borgerlig bärkomst. Jag svarade, i det jag rodnade öfver detta loftal, att han talat sanning. Han fortfor brådskande: — Jag begär ej af er att ni skall hålla en strasspredikan för er bror; — ni hvarken ser ut som en prest eller är gammal nog för att göra det; men hvad hindrar er att tillskrifva honom, att man gör narr af honom i alla romerska salonger, att de unga adelsmännen dritva gäck öfver att han ligger i bojor framfor fötterna af en borgerlig Omphale, att man ler åt hans trånad och hans ståndaktighet, att man påstår det han ej törs lemna Venedig, emedan hans donna förbjudit honom det, att han ej vågar lemna staden på längre tid än 24 limmar, och att hon skulle krossa honom med en enda blick, om han understode sig sätta sin fot på fastlandet? Tillagg sedan — hvilket är sanna förhållandet — att han är den ende af hennes tillbedjare som hon behandlar så grymt. Satt upp allt det der bast ni kan —: ni år ett ljust husvud, och jag behölver ej säga er mer. Jag skref derpå i hans närvaro ett bref på fyra sidor, som alls icke var så dumt — det vågar jag påstå utan att berömma mig sjelf,