Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juli 1855, sida 1

Min far tackade mig hjertligt, och min onkel ölversten omsamnade mig, sägande: — Jag skall icke glömma hvad du gjort, och om du behöfver min hjelp eller min bors, så kom bara till mig. Jag svarade honom skyndsamt att jig måhända snart skulle behosva hans bistäld.. — Jag vet hvad du menar, svarade han leende, godt, jag säger dig annu en gång alt du kan räkna på mig! Tvenne dagar estor mitt brefs asgäng reste monsignore Rouquette till Venedig. II :n be sökte min bror, lånade honom pengar och bjöd honom ut med sig. ty denne aktningsvarde monsignore lör ett mycket muntert lif, skall jag saga. Min bror roade siz så bra i hans sällskap, attt han byqvamde sig att solja med honom på en liten resa till Treviso, Resan skulle räcka i åtta dagir, men den medtog en hel vecka. Uader vågen emottog min bror flera bref, som just ej voro mycket smickrande för hans donna. En förtrogen van, som han bedt underrätta sig om allt hvad hon företog sig, berattade honom att hon aldrig var hemma, att hon var vid det bästa humör i verlden, samt temligen oförsigtig i sitt uppförande. (Forts.)