Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juli 1855, sida 1

ö ö t—— ringens ossiciella tidning har fullständigt återgifvit nämnda artikel, och en annan halfotficiel gör sina anmärkningar öfver densamma i en ton, som visar, att franska regeringen, sedan den väl gifvit Österrike ett sidohugg för dess föga tillfredsställande politik, vill för ögonblicket skjuta frågan åt sidan. Österrike, — säger den halsossiciela franska tidningen — thar ansett, att tiden för uppsyllandet af dess ingångna förbindelser ännu ej kommit, och vestmakterna, som ädelmodigt fästa afseende på sin bundsförvandts sinanciela förlägenhet, samtycka att ej fordra allt det, hvartill fördraget af d. 2 December berättigar dem. Men det är godt att hafva full visshet derom, att fördraget är å ömse sidor gällande med alla dess förplistelser och följder, samt ingenting försvagat dess kraft eller ändrat dess karakter, när engång stunden kommer att kräfva dess fulla verkstållande. Sedan man nu med en lätt strykning af diplomatiens hartass utjemnat dessa svårigheter, återstå för Österrike några andra i dess förhållande till de tyska makterna. Wienerkabinettet ämnar nemligen inför tyska Förbundsdagen väcka fråga om att tyska förbundet skall deltaga i de omkostnader, som Donaufurstendömenas besättande förorsakar Österrike, samt fordrar derjemte, att Förbundet skall hafva sina armåer i krigsskick och instämma i Österrikes politik i afseende på de mycket omtuggade fyra garantipunkterna, som händelsernas gång gjort nästan betydelselösa, sedan Frankrike och England förklarat sig ej längre bundna af desamma. Preussiska regeringen anser de fyra garantipnnkterna alldeles icke vara nå got oskiljaktigt helt, och fastän den gillat en och annan af dem, såsom t. ex. den om Donanseglatsens frigörande, vill den alldeles icke höra talas om någon verklig inskränkning af Rysslands öfvermakt. Preussen med dess anhang af småstater kommer således att uppträda såsom Österrikes motståndare i denna fråga, hvars framhållande för öfrigt synes vara ett spegelsäkteri. Hvad beträffar Österrikes vink till de tyske staterna att lossa på pungen och deltaga i Österrikes omkostnader för armen i Donausurstendömena, lära de komma att visa siz både blinda och döfva. Hannoveranska kamrarnes begäran, att ministeren för densamma skulle framlägga de handlingar, som röra Tyska Förbundets beslut att blanda sig i Hannovers konstitutionella förhållanden, har blifvit afslagen. De utlandska tidningarne återgifva nu sullständligt brefvexlingen mellan amiral Dundas och guvernören öfver Finsand, general Berg, rörande Hangöassaren. Hufvudsakliga innehållet af de utbytta depescherna hafva vi redan meddelat: Ryssarne påstå sig ej hafva varseblifvit parlamentarslaggan, och beskyllningar rigtas mot Engelsmännen för missbrukande af densamma. Nar de tiillångatagna engelska osficerarne blifvit utvexiade, kommer en vidare undersökning ntan tvifvel att ega rum. I engelska underhusets sammankomst d. 6 Juli underrättade regeringen, att den strängaste undersökning skall inledas i afseende på polisens förfarande under folkdemonstrationen i Hyde-Park. Vid den tid, då Wienerkonferenserna afbrötos, var man allmänt af den åsigt, att både franske utrikesministern Dronin de Lluys och Iord John Russell hade bisallit Österrikes fredsförslag och lofvat skänka det sitt understöd elter hemkomsten. Då österrikiska förslaget emellertid förkastades, lemnade Drouin de Lluys omedelbart derefter sin post, och man väntade med säkerhet att äfven lord Russell skulle göra detsamma. Det skedde emellertid icke: den engelske underhandlaren i Wien fortfor att vara medlem af regeringen, på grund hvaraf man antog såsom otillförlitligt det rykte, att han helt och hållet delade Drouin de Lluys åsigter med hänseende till Wienerkabinettets