Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juli 1855, sida 1

— Nej det är icke allt; men jag kommer för att rådfråga dig. — Fråga och du skall få svar. Du kan lir ta på mig som på Evangelium. — Min käre Pippo, hon är rest. — Det vet jag; men om du gör räkning på att jag skall föra henne tillbaka . . . — Nej. Jag vill resa och hälsa på henne en al dagarne, det har jag lofvat hennes far. Vi skola råkas i Albano. Vill du följa med? — Mycket gerna. Närheldst du vill och jag icke har vakt. I dag? I morgon? — Nej, icke genast. Jag vill icke begå någon oförsigtighet. Emellertid är det nödvån digt ... du får icke skratta åt mig, men jag har lofvat att tillskrifva henne. — Nå? — Med hvarje post som går. — Ja, — Räknadt från och med i dag. i — Nå ja, jag ser ingenting ondt deri. — Om jag sörst hade sätt ett bref ifrån henne, så skulle jag ej vara i förlägenhet. Jag skulle då svara henne punkt för punkt; men du vet hur ovan jag är vid att skrifva ochjag skulle önska . . . ; — Hvad? Du vill ha mig till din handse