Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juli 1855, sida 1

för att utplåna påsfvarnes nedrigheter. De enda menniskor man här ser äro då och då en bulleldrifvare till häst, som jagar ett antal hvita eller svarta busltar framför sig. Tid efter annan ser man ruiner af ett eller annat tempel, beröfvadt sin marmor och sina prydnader, lemningar af en graf eller en villa, der nu endast hoken bygger sitt bo. Men Tolla befolkade denna lillösa region med all den kärlek och ungdom som bodde i hennes hjerta. Hennes glada och lyckliga blick såg ruinerna resa sig i sin fordna glans och jorden betackas med grönska. Hon förstod nu för första gången det lalesatt, som poeterna med så mycken förkärlek begagna, att .jurden blomstrar under de alskandes fötter. Omkring klockan tio körde familjen Feraldi uppåt landsvägen till Larriccia. På samma tid klädde sig Lello för att besöka Pippo Trasimeni; han hade sofvit oafbrutet till klockan half tio. — IIved förer dig hit så bittida? frågade Pippo då han såg honom inträda. — O. jag har tillbragt en afton, som helgonen i paradiset måste afundas mig. — Bravo, och då jag är den ende, åt hvilken du törs ansörtro dig, så kommer du genast för att ge dina känslor luft. Nå, fram med det nu bara.