Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juli 1855, sida 2

inrikes Nyheter. Götheborg. Sistl. Lördag inträffade följande bedrösliga tilldragelse med en här nyss etablerad ung köpman. Mannen, J. F. Heeggh, åtföljde på Lördagsmorgonen Ångfartyget ,Arvika från Venersborg. Under vägen lärer han jemte några kamrater hafva temligen rundligt förplägat sig, hvari man trodde sig finna förklaringen för hans besynnerliga beteende när han, på begäran, landsattes vid Gamla Lödöse. Stigen i landstigningsbåten, började han nemligen kasta sin nattsäck jemte åtskilliga andra effekter öfver bord, under afsigt att sjelf begisva sig efter, en afsigt hvarifrån han dock blef hindrad. På en landtegendom i närheten af Gamla Lödöse erhöll den förvirrade unge mannen vänlig omvårdnad och affärdades enligt önskan på e. m. till Götheborg öfver Kongelf, sedan ställets ägare medsändt en pålitlig person, med uppdrag att icke släppa Heeggh förran han i Kongelf skaffat honom en ny fullt pålitlig körsven. Kommen till Kongelf, lärer Heeggh hafva låtit ro sig flera gånger af och an öfver det ena färjsundet, och kastade sig slutligen från fårjan i sjön, sedan han förut ditkastat sin nattsäck och sina pengar m. m. Sedan han några ögonblick simmat ganska lugnt, så att ingen af åskådarne på stranden anade oråd, lät han händerna falla och nedsjönk i djupet. Man söker förgäfves förklara anledningen till denna hemska handling och har svårt att tänka sig annat än att den antingen varit ofrivillig eller ock är vållad af en utaf rus eller yrsel åstadkommen sinnesförvirring. Någon officiel berättelse om förloppet har, oss veterligen ännu ej inkommit, utan hafva vi berättat händelsen efter muntlig utsago. Red. har ifrån en af de i olyckshändelsen deltagande benaget erhållit del af följande Utdrag af ett bref från Wadstena, utgörande ett ögonvittnes berättelse om: Skeppsbrottet på Commendeur-Capten den I Juli 1855. Klockan är half I på dagen — vädret godt — Com mendeur Capten lägger ut ifrån Wadstena — jag går ned i min hytt och lutar mig. — En stund derefter stadnar machinen. Machinisten och besättningen syssla något med knackning, som alldeles icke låter intressant och derföre får vara i fred för min nyfikenhet och efter vid pass en half timma sortsättes resan med fu!l gång. Då vi hunnit omkring en half mil ifrån Wadstena tpurras jag af ett ovanligt traflerande på däck och nägra högljudda röster — jag vet icke hvad jag skall tro om anledningen till detta väsen. Ett ögonblick föll det mig in att herr theaterdirektör Weselius på däck företagit en repetition af nåägon upprörande tragisk scen, men som småstads tragedier val kunnat roa, men sällan intressera mig, förblifver jag ännu orubblig i min hytt. Båten går framåt; bullret fortfar, men då jag ser ved kastas öfver bord framför mitt hyttfonster; anar jag ett något obehagligt passerat och att ögonblicken möjligen