Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juli 1855, sida 1

———— — — — I — Du är en engel. Rom förjjenar icke att ega dig. Borde icke hela staden ligga för dina fötter? Jag kan harmas öfver att det finnes unga män, som äro så blinda att de kunna beundra en Beatrice Negri eller en Nadina Fratief. Och dessa små tossor, som inbillat sig kunna srånrösva dig mitt hjerta! De skola få sitt straff då de se oss åka genom Corso i samma vagn eller galloppera vid sidan af hvarandra nedåt allerna i Villa Borghese eller valda med hvarandra hos franske ministern. — Och så skall jag icke längre vara nödsakad, fortfor Tolla, att då du träder in genom dörren slå ned ögonen för att kunna snegla bort till dig. Hvad min mor skall vara lycklig öfver att kunna föra oss omkring öfverallt! Jag vill ej kläda mig grannare än nu, ty man skall ej tro om mig att jag vill vara förnäm. Föröfrigt kläder hvitt mig ju bra, och jag tycker alls icke om juveler. — De skulle också endast dölja din skönhet, min älskade. Nej, juveler skall du ej begagna. Jag undantar emellertid min mors diamanter. Hon har testamenterat mig ett dyrbart halsband, som ntmärker sig genom en hänryckande enkelhet. Dessa diamanter måste oy bara af karlek till henne, som ej mera är till. — Jag vill göra allt hvad du önskar, Lello: