Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juli 1855, sida 1

Utrikes Nyheter. SÖDRA KRIGSTEATERN. Lord Raglans bortgång synes ur en viss synpunkt hafva inträffat i rättan tid, huru beklaglig den i och för sig sjelf kan vara. Oenigheten mellan honom och Pelissier tilltog nemligen med hvarje dag och hade slutligen antagit en sådan gestalt, att den, efter hvad som påstås, gifvit anledning till notvexling mellan kabinetterna i London och Paris. Franska regeringen lär med ifver tagit Pelissiers parti, gjort hans sak till sin och rent ut sordrat engelska öfverbefälets förslyttande i andra händer. Härpå säges eng. regeringen under inga omständigheter velat ingå och ett spändt förhållande skulle utan tvifvel blifvit följden häraf, om ej en högre makt ändrat utsigterna och aflögsnat tvistens anledning. Pelissier har, enligt en pariserkorrespondent till tidningen ÅBörsenhallek, anmält, att han under de första dagarne i Juli ånyo ämnar försöka en stormning på Sebastopol; neisslyckas den, upphalver han belägringen och marcherar mot det inre af halfön, för att under alla omständigheter åstadkomma något hastigt afgörande slag. Af åtskilliga dunkla häntydningar i bref från lägret vid Sebastopol, synes det, som om missnöje rådde i franska hären, och att sjelfve öfverbefälhafvaren drabbades af detsamma. Soldaterna synas tro, att framgången hade varit gifven den 18 Juni, om de stormande trupperna i tid fått understöd; hvad som framför allt väcker misstämning är, att härens afgud, general Bosquet, synbarligen tillbakasättes af regeringen. Bosquet lär hysa republikanska tänkesätt, och man ser deri en anledning till regeringens förfarande. En korrespondent till ,Indep. Belge säger, att namnen Lamoriciere och Cavaignac nu åter börja höras från sranska soldaternas läppar. Om striden den 18 Juni meddelar franska tidningen ,Constitutionel följande korrespondens: Framför Sebastopol d. 18 Juni. Mitt förra bref har underrättat er om den plötsliga förändring, som d. 16 Juni egde rum i fördelningen af chefsplatserna inom armeen. Enligt sin nya plan lät general Pelissier skilja andra armkorpsen i tvenne afdelningar, af hvilka general Bosquet erhöll befälet osver den ena, bestående af 4 infanteridivisioner, 1 reservdivision artilleri, 4 divisioner kavalleri jemte nödis tross. Deremot blefvo de fyra gamla di visioner, som med så lysande tapperhet levererat drabbningen d. 7 Juni och under Bosquets besal erötrat hvita skansarne och Gröna kullen, genom denna anordning skiljda från hvarandra. Man aslägsnade från hvarandra, från sin chef och sina förra välbekanta positioner dessa regementen, som genom lång tjenstgöring i högra anfallsliniens löpgrafvar vunnit vana och kännedom af dessa verk och kunde begagna sig af alla denna terrängs re surser — dessa regementen, som fått ett eget skaplynne under inflytande af en befalhafvare, till bvilken de hyste det största förtroende, —— —