Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juli 1855, sida 1

gifter mig . . . snart: icke straxt, förstår du? Det är en hemlighet, som du ej får omtala för någon, men det sker snart . . . och du skall vara med på brölloppet, min gode Menico; det skall stå i Lariccia. Dina buftlar skola ha fritt den dagen, och jag vill dansa med dig på min bröllopsdag. Menico visste rätt val med hvem Tolla skulle gista sig, och under de sednaste veckorna hade han delat alla sin unga herrskarinnas bekymmer. Emellertid trodde han sig böra visa okunnighet derom, och han nämnde ej med ett ord Coromilas namn. Midt under sin utomordentliga glädje glömde denna obildade menniska ej ett ögonblick sin italienska slutenhet och klokhet; men medan grefvinnan skötte om hans uppsvullnade hand, lofvade han sig sjelf i sitt tysta sinne att han ville hålla hela nio dagars fasta på det att detta bröllop måtte komma till stånd, och att han som en trogen hund ville vaka öfver Lello. Klockan nio på aftonen kom Lello. Han bade ett temligen långt samtal med grefven och grefvinnan, hos hvilka han högtidligen anhöll om deras dotters hand. Grefve Feraldi gjorde honom uppmärksam på att han ej kunde gilla sig utan sin familjs samtycke. 9. A CForts.)