Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juni 1855, sida 2

mig ej att en af sjalarne i skärselden afslagit att ingå i paradiset? Tillstå ärligt att du sunnit porten stängd — du är i alla fall icke den ende. I samma ögonblick spelade orkestern de första takterna af Webers sista tankar. Manuello sick blott tid att såga åt sin vän: — Kom i morgon klockan två bort till Palozio Feraldi, så träffar du mig der. Med dessa ord skyndade han bort för att valsa med Tolla. Första gången då de stannade för att hvila, sade han till henne: — Jag har ännu ej vågat hembära er mor min tacksägelse för hennes godhet. Tollas hjerta slog så våldsamt att hon nästan fruktade förråda sin sinnesrörelse. Hon svarade: — Jag har nämnt för min mor att ni ville göra oss den äran att besöka oss; men då ni ej kom, trodde jag alt ni glömt det. Manuello svarade skyndsamt: — Jag kan således komma? Er mor tillåter mig det? — Hvad skulle hon ha deremot? Hon skall se er med största nöje. — Således någon gång i morgon . . kan jag . — Ja, i morgon, när ni sjelf vill.