Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juni 1855, sida 2

maning till alla landsändar om bidrag till detsamma. Af sådana, måhända tusentals bidrag från olika händer, synes det vara sammansatt, utan att hufvudredaktören haft tid eller förmåga att med vederbörlig kritik skärskåda och begagna deras innehåll. Af annan anledning blifva en mängd orätta uppgifter oförklarliga, oförklarliga särskilt den mängd bokstafsfel, som i förekomma i mera ovanliga namn och så förekomma, att de ej kunna skrifvas på räkningar af tryckfel. Så, för att genast anmärka ett fel af sistnämnda slag, läses 1 D. p. 14 Asteån, märk mellan art. Aftonsång och Afvenbok, säges betyda gunstling, der hufvudredaktören synes hafva läsit denskriskunnige författarens s såsom f. — P. 15. b. Qvida, menas Qvidia. D. 25 Aliteration (Alliteration) mellan art. Alingsås och Alkali, ofta upprepadt, hvilket dock sedan blifvit rättadt såsom tryckmen ej såsom placeringssel. — P. 34. C. J. L. Almqvist säges hafva utgifvit ett Svenskt Lexicon, en menniskoslägtets saga. Han blott begynte att utgifva. Trullaborg lägges (s. s.) ännu vid Blekings gräns, oaktadt I Liljegren ådagalagt, att -Trollarnes borg låg vid Ed nära vid Östern och Wernamo, och . Strinnholm senast kallat borgen i Allmundsryds socken Trojeborg. — P. 54. Preussiske kaptenen Joh. W. v. Archenhollz, död 1812. säges hafva skrifvit den på svenska öfversatta drottn. Christinas historia. Menas väl drottn. Elisabeths af England. Om Cannli-Collegii Secret. Arckenholtz (förnamn anföres ej), som förföljdes 1738, lemnas läsaren att tro, det han blef i ,evigt fängelses. Hans fria verksamhet i nära 40 år derefter är således okänd. Hans klassiska Memoires pour servir å Phistoire de Christine Reine de Suede I--IV Tomes, hvarur utdrag gjorts på svenska, har sannolikt vållat den preussiske kaptenen äran att raknas bland våra historieskrifvare. Arcimbald må vara tryck-sel för Arcimbold. P. 75. 0. v. Dalins morfar Aus6n var pastor i Torups pastorat, ej, såsom här uppgilves i Torps sörsamling, ett misstag, som är föga mindre missledande än det då stället i G. Smål. beskrifning får heta Lorup. P. 77. hade man vantat få veta något om Axelvolds herregods i Skåne, men det är likasom många betydande godsnamn förbigånget, oaktadt åtskilliga mindre betydande finnas i arbetet upptagna. P. 95. skrifves lithurgi flera gånger för detsamma, som på sitt ställe riktigt heter liturgi och oaktadt Lithurgi riktigt nog (2 D. p. 653) bestämmes till sin derivation och begrepp. P. 105. Bergqvara har, som bekant är, ofta det missödet att få beskrifningar i kapten Puslsastil. Se exempel anförda i Ny Smål. Beskr. 2, p. 611. I Konv. Lex. förmodas Gunnar Gräppe (sic!) ha varit förste egaren. Vidare heter det: ,År 1500 (sicl), sedan Rikskansleren Sparre, d. v. ägaren . . . vardt halshuggen, ... Konung Carl XI (sic!) lemnade det åt Carl Carlsson Gyllenhjelm. Undras, om bland Bergqvists skrifter ej bordt ,företrädesvis nämnas hans ,Förnult och Uppenbarelse. — P. 155 borde knappt förgätits att tilläggas, det i Rätt. och Tillägg till Biogr. Lex. blifvit bemärkt. Handskriften utgafs i utdrag 1779, fullständigt 1821. Men hvarifrån har Red. kunskapen om, att G. Bonde utg. anekdoter i Sv. hist. från Erik XIV:s tid till 1675? Hade I den nyheten ej förtjent bättre belysas? P. 163 biskop Birger bör noggrannare heta ärkebiskop Birger Gunnarsson. P. 170. Då man envisas att kalla lagman Birger Pedersson för Brahe, såsom i den meningen fast, att det var en af lagmannens nepotes som upptog namnet Brahe, hvarföre ej också kalla Folkungarne för Lejonhufvud? En deras ättling upptog ju namnet n. 2 bland våra gresfvar. P. 176 Slaget vid Helsingborg, der en Braun stupade, beatt B. R. Gustaf Bonde d. y. författat ,Sverige under Ulrica Eleonora och Fredrik I, såsom höfver årtal vid sig, Eller månn det vara obekant, att 1536 ett historiskt märkvärdigt Singborg? P. 241 Carpelans Voyage pittoresque har således ej förtjent nämnas, der stistsmatrikI lars författare intagas?! P 257 Exc. Cederjelms sjelsteckning må besinnas sinnrik för den Som så tycker, men sinnrikt är det ej när I Red. förklarar att han befordrades till alla namnvaärdigheter som i Sverige kunna erhållas. P. 256 Hvarför konverserar man ej i Sverige så väl om Christian III, konung Gustafs sörbundsvän vid resormationsgrundlaggningen, som om Christian IV? P. 275 skapar Red. af R. R. Jesper Mattsson Cruus, hvilken dog 1621 såsom fältherre, samt Jesper Andersscn I slag, der Svenskarne bidrogo till, ja afgjorde segren öfver grefvepartiet, stod vid samma Hel