Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juni 1855, sida 2

Cruus, en landshöfding, som dog 1647, en nouveaute i svensk historia, likasom den bekante candidaten skapade ett nytt species af fluga genom sammansättning af 2:ne arter. Sist tillagges: ,Enligt Sh. Rosenhane skall han hafva blifvit upphöjd tifl Faltmarskalk. Den så tvifvelaktigt anförda notisen lär nog blifvit hemtad ur Sher. Rosenhanes ,Fem höga Riksembeten, hvarest p. 70 läses: De Riksens Råd, som tillika varit saltmarskalkar, hafva sedan 1602 varit följande: Jesper Cruus, Jakob de la Gardie esc. . . . hvaraf man kunnat lära att fältm. J. C. kom till det embetet 1602, och p. 136 står att denne Cruus dog 1622. Det heter dock i Sv. K. L. att den der förmodade fältmarskalken dött 1647. Eller har man bott ansett Landshöfding Cruus, som dog 1647, värd att intagas i Sv. konversalion, men ej den obetviflade fältmarskalken C., under hvilken Gust. II Adolph allade sina tirocinier i hjelteyrket? Der den store Gustaf Adolphs saltmarskalkar äro så okände, får man säker och redig kunskap t. ex. om en Hans Finlow, hvilkens märkvärdighet är — att han gjorde ett vad, till och med utan att man upplyses om han höll det eller icke. P. 486. Ferrner skref ej Ferner. P. 498 —501. Hvadan har Red. den nyheten, att Finheden är synonymt med Småland, Finweden med Sunnerbo, Östbo och Westbo? Fullt nya lordomar böra med kallors anvisande styrkas. Likaså kan p. 586 frågas, hvarifrån den uppgilten är hemtad, att Gresl. slagten Strömselts stamfader Simon lefde i Fagred. Hittills har man blott gittat nämna, att den ifrågavarande Simon, som lefde 1350—70, stamfader för 5 adliga, 3 friherrliga och 2 grefliga nummer på vårt riddarhus, hade inom Wångaslägten en ättling, som i senare hälften af 16 seklet blef kyrkoherde i Fagred, hvarifrån hans ättlingar Fägerstjernorna togo namn. P. 435. Hvad berättigar någon ännu att tvärsäkert förklara konung Swerkers fader Kol och Erik Årsäll för samma person, således k. Swerker I för Erik Årsälls son? Ericus Olai från 1480:talet, konungalängden n. II i Ser. rer. Sv. T. I. uppgjord 1333, Bih. till Westgötalagen, slutande med 1230 (således ej ett sekel efter k. Swerker), m. fl. qvarlemna val tillräckliga skäl, att åtminstone tveka för att upprepa en enda, som det tyckes, isländsk, konungalangds uppgift, att Swerkers fader Kolr (karl), uppkallad i Swerkers son Karl) var samme person som Eirek Aarszela, då vi sedan träffa namnet Erik i den medtäslande konungaätten och namnet Carl i den ätt, Erikarne hade att motkämpa. (Se Ny Smål. Beskr. IL p. 343—344.) (Forts.)