Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juni 1855, sida 1

och han tyckte alldeles icke om den möjliga utsigten att bli gjord arflös till förmån för sin bror. Om Tolla varit en sömmerska eller en liten borgardotter, skulle Lello utan betänklighet hafva gjort henne sin kur; men han var tvungen att se sig före tvenne gånger, ty hon hade en far på femtio år, en bror på nitton och en kusin som var kardinal. Lello var för öfrigt angelägen om att både i sina egna och andras ögon anses för en honnett menniska. Han sade derför till sig sjelf: Jag vill hvarken förföra henne eller skada hennes rykte, eller hindra henne att göra ett annat parti. Jag älskar henne emellertid. Valan! Jag vill då älska henne på afstånd och utan att säga henne ett ord. Han kunde emellertid ej förbjuda sina ögon att tala till henne, eller hennes att svara honom; ännu mindre kunde han hindra att deras hjertan i hemlighet slöto sig till hvarandra. Hur mycket han än lofvade sig sjelf att ban ville lemna Tolla fullkomlig frihet, på det han sjelf måtte kunna bevara sin, så märkte han likväl dag från dag att han redan uppnått mer än han önskade, och att han inlåtit sig djupare än han ursprungligen ämnat. Han trodde sig hafva vunnit en stor seger öfver sig sjelf då han haft ett långt och glödande