Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juni 1855, sida 1

den 7 blifvit synlig i Londonertidningarne. Vi återgifva ur densamma följande utdrag: Mylord! Det är med största glädje jag får underrätta er, att den stormning, som vi från våra framskjutna paralleler på högra anfallsflygeln företogo mot de framför sågverksbastionen belägna stenbrotten, blifvit krönt med fullständig framgång, och att de tappra män, som tillkampade sig denna fördel genom ett mod och en beslutsamhet, som länder dem till oändlig ära, bibehöllo sig i de eröfrade verken, ehuru fienden under natten och gårdagens morgon gjorde upprepade försök att derifrån fördrifva dem. Dessa försök strandade, churu de understöddes af starka truppmassor, häftig handgevärseld och kastvapen af alla slag. — Med telegrafen underrättade jag Ers Herrlighet den 6, att våra batterier på aftonen af samma dag åter öppnade sin eld. Elden fortfor med största kraft till nattens inbrott, under hvilken de inskränkte sig till en vertikaleld; men följande morgon återtogo kanonerna sin förstörande verksamhet med det resultat, att general Pelissier och jag ansågo tiden vara inne att rycka framåt med våra operationer. Den 7 kl. 6 e. m. blef tecken gifvet till stormning af de ofvannämnda verken. Utgången blef den mest lysande. De vid stormningen af stenbrotten använda trupperna bestodo af den lätta och 2:dra divisionerna, understödda under natten af 62:dra regementet. Befälet öfver dessa trupper var öfverlemnadt åt den såsom löpgrafzeneral tjenstgör. öfverSte Shirley af 88 regementet. Örfverstelöjtnant Tylden vid ingeniörkorpsen hjelpte honom med sina anordningar och biträdde med sina råd vid valet at angreppspunkter och truppernas fördelning. Ehuru ingenting kunde vara djerfvare, än sjelfva angreppet på stenbrotten, hvilket lände hvarje deri deltagande officer och soldat till heder, måste jag dock fästa Ers Herrlighets serskilta uppmärksamhet på den kraft och beslusamhet, med hvilken våra trupper efter den första framgången befästade sig och bibehöllo sig i dem. De blefvo under natten gång efter annan angripne, och detsamma var förhållandet d. 8 under dagningen. En stor del af de svåra förluster, vi hafva att beklaga, ledo vi under det motstånd, vi gjorde dessa fiendens upprepade ansträngningar. — — Härefter följer i rapporten en lista på de officerare, som framför andra utmärkt sig, och serskilt omnämnes en korporal af 47 regementet med namnet Quinn. Han hade vid ett tillsalle under striden råkat ut för 5 Ryssar, bland hvilka en officer. Quinn slog med gevärskolfven en till marken, genomborrade en annan med bajonetten och tog officern, som förut var sårad, tillfånga, sedan de tvenne öfriga Ryssarne tagit till flykten. Quinn öfverlemnade fången åt sina kamrater med den upplysning, att det fanns mycket annat vildbråd afsamma slag att fånga. Det har förut omtalats, att en engelsk afdelning under striden inträngde i sjelfva sågverksbastionen, som ligger ett betydligt stycke bakom stenbrotten. Denna djerfva bedrift utfördes, för att tysta detta verks kanoner, som med mördande verkan beströk Gröna kullen och förorsakade Fransmännen stor förlust. Företaget utfördes af tvenne engelska elitbataljoner. och ehuru de voro för svaga att bibehålla sig i bastionen, lyckades de före återtåget förnagla alla kanonerna. Om stormningen d. 18 innehåller Morning Herald följande detaljer, som den påstår härflyta ur god källa: Det påstår, att Fransmännen angrepo Malakowtornet i samma ögonblick Engelsmännen stormade mot sågverksbastionen. Våra läsare veta redan, alt dessa anfall misslyckades. De brittiska trupperna togo emellertid efter en häftig strid utanverken till sågbastionen, men funno, att fienden mellan utanverken och sågverket gräft en djup graf, som för våra trupper var omöjlig att öfverstiga, enär de hvarken hade stormstegar eller plankor med sig. Våra tappra soldater blefvo derföre länge utsatta för fiendens mördande eld, utan att med någon verkan kunna besvara densamma, och sedan de, enligt hvad det uppgifvits, lidit en förlust af 4000—5000 man och förlorat 40 olsicerare, bland hvilka sir John Campbell, öfverstelöjtnant Yea och öfverste Shadforth af 57 reg., blefvo de tvungna att vika tillbaka. Fransmännen voro, såsom det vill synas, fullständigt tillbakadrifna från Malakowtornet, medan våra trupper utrymde utanverken till sågverksbastionen, och vår förlust ökades betydligt derigenom, att krigsskeppen i hamnen voro så lagda med si