Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juni 1855, sida 1

lilligaste otålighet på detta besök af Lello. Han kom icke. Han besann sig i en stallning, som fruntimmer hafva svårt att förstå, men som unga män af hans ålder lätt kunna uppfatta. Han var kär och det var honom tydligt att hans hjerta denna gång var med i spelet. Han var kär i en flicka, hvilken var långtifrån så rik som han och stod under honom i rang. Han kunde göra anspråk på en furstinnas hand och på en hemgilt af två till tre millioner. Att gilta sig med Tolla vore detsamma som att afstå från en förnäm och mäktig förbindelse samt en ganska betydlig årlig ränta — detta är visserligen en mycket kälkborgerlig åsigt, men för Italienare är den mycket naturlig. Den romerska historien innehåller tillräckliga bevis derpå. Han var kär, men olyckligtvis var han ej viss på att hans far skulle ge sitt samtycke till ett sådant giftermål. Han var beroende af sin far, en oböjlig gammal man. Denne gamle Lodovico Coromila var blind och lam; men från sin länstol styrde han hela sitt hus och kom sina söner att darra, liksom på den tid då familjens öfverhusvud hade att befalla öfver barnens lif och död. Älven om fadern doge skulle Lello ännu behöfva fästa afseende vid sina båda onklar, kardinalen och öfversten,