Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juni 1855, sida 1

ö I I Gröna kullen bekrästa sig. — na bredsidor, att deras eld fruktansvärdt härjade bland de återtågande trupperna, åt hvilka ingenting erbjöd ett skydd mot kulregnet. Tidningen Daily News påstår, att engelska regeringen erhållit utförligare berättelser om förloppet, än den korta depesch, som krigsministern låtit inslyta i tidningarne, samt uppgifver på grund af dessa berättelser, att misslyckandet af de allierades försök närmast föranleddes deraf, att Ryssarne läto en mina springa, just i det ögonblick, då anfallskolonnerna stodo i begrepp att intränga i de ryska linierna. Vid detta tillfalle dödades ett betydligt anj tal Ryssar, likasom Fransman och Engelsman. (Mot denna uppgift torde kunna invändas, att Engelsmännen och Fransmännen angrepo på tvenne olika punkter och derför åtminstone icke kunde skadas genom samma mina.) Fransmännen skola hafva blifvit tillbakadrisna förbi Gröna kullen och batteriet på denna för en stund råkat i fiendens händer, hvarvid Engelsmännen ledo sin största manspillan, enär de I nu råkade ut för en sidoeld från nämnda batteri. Emellertid återtogo Fransmännen snart och kastade Ryssarne tillbaka inom deras linier. — Truppernas sinnesstamning var lika förträsslig som förut. och man väntade att angreppet snart skulle förnyas. Anapas utrymning och förstöringen af sastningens vigtigare verk genom Ryssarne sjelfva I Ryska Invaliden läses en lång artikel, i hvilken utvecklas de skäl, som föranledt ryska kommendanten att vidtaga denna åtgärd. Staden Kars i mindre Asien, hvilken hotas af general Murawev. har endast att påräkna en mindre turkisk truppstyrka till sitt försvar. England har skickat hr Longworth med ett uppdrag till Tscherkassien. De allierade, som beslutat att utrymma Kertsch, påskyndade förstörandet af militäretablissementerna derstädes. Alla de genom anslutning till segrarne komprometterade familjerna inskeppades till Konstantinopel, för att undgå Ryssarnes hämnd. Jenikaleh bibehålles af de allierade och man fortfor med stadens besastande. ENGLAND. Roebucks mot förra ministeren rigtade motion har följande lydelse: I det underhuset djupt beklagar vår härs lidanden under vinterfälttåget på Krim och instämmer uti vår komites utslag, enligt hvilket regeringens förhållande varit första och förnäm: sta orsaken till olyckan, beslutar det uttala ett strängt tadel öfver hvarje medlem af det kabinett, hvars rådslag förde till så olycksbringande resultater. Om Sebastopolskomittens hemliga slutsammanträden vet man följande: Den 6 Juni diskuterades åtskilliga förslag af Roebuck, lord Seymour, Drummond och general Peel angående det slutomdöme, kommissionen skulle uttala såsom ett resultat af undersökningarne. Ordförandens (Roebuck) förslag förkastades utan omröstning, äfvensom Peels och Drummonds. Den i komiteberättelsen intagna och för underhuset upplästa slutförklaringen har således flutit ur lord Seymours penna. Den sista hemliga sessionen egde rum den 18, och Roebuck föreslog då att kommissionens berättelse skulle namngifva dem, på hvilka vittnesförhöret visat, att ansvarigheten för Krimarmåeens lidanden bör falla. Detta förslag förkastades med 9 röster mot 1 (Layards). Roebucks andra motion, som gick ut på att förklara regeringens forfarande såsom hufvudorsaken till vinterfälttågets olyckor, gick igenom på det sätt, att då 5 röster (Ellice, Bramston, general Peel, lord Seymour och öfverste Lindsay) voro emot den och lika många röster (Layard, Drummond, Pakington, Hanmer och kapten Gladstone) för den, gaf ordförandens eget votum, utslaget till motionens förmån. En tredje motion af Roebuck, åsyftande att i berättelsen upptaga ett tadelsvotum mot lord Raglan, understöddes blott af