två nere i trädgården, och hon låg då och sträckte sig på ett täcke i skuggan af sitt citronträd eller under en gammal ek, som äfven var hennes vördnadsvärde vän. Om sommaren badades hon, likaledes i trädgården, i en damm, hvilken solen uppvärmt. Friheten, rörelsen, den friska luften och den vällukt som träden spredo, allt bidreg att stärka hennes unga kropp. Tolla uppväxte med plantorna, som omgåfvo henne, utan ansträngning och utan smärta. Då hon spatserat i trädgården, föll hon i sömn, och då hon vaknade smålog hon mot lifvet, mot sina föräldrar och mot sin trädgård. Hon fick sina första tänder, för hvilka mödrarne eljest äro så ängsliga, utan att någon visste utaf det, och en vacker morgon utstötte grefvinnan, som sjelf gaf henne di, ett högt anskri, ty hon hade plötsligt blifvit biten af ett par små skarpa, perlhvita tänder. Hvarje år i Augusti månad seglade grefven till Capri, der han egde en betydlig vingård. Medan han drog försorg om sin vinskörd, lefde grefvinnan i Lariccia i en täck villa, der sedan mannaminne ingen haft feber. (Forts.)