dran för hennes skönhet var likväl högt uttaö lad; och som hans smak var obestridlig, och hans syster Margareta, hvars omdöme angat tonen inom hela societän omkring henne, förkunnade att ingenting kunde jemsöras med hennes unga väns behag, så blef det enligt med tonen att tillbedja henne som en gudomliighet: och ingen ung ädling försökte att undsly snaran, ty ryktet om en tillgifvenhet för den herrskande skönheten, ju hopplösare den var, desto fördelaktigare för en kurtisör på modet. Anna var tillfredsställd af all denna hyllning, och hennes fåfänga fann nöje i talrikheten af hennes beundrare, ibland hvilka hon upptäckte så få, som förijenade namnet af alskare, att hennes hjerta var fullkomligt fritt, då hon lekte med alla lika, hon sjelf också fullkomligt i inbillningen fri. Ryktet om skönheten hos sir Thomas Boleyws dotter inskränktes ej till Frankrike; den begynte att äfven mycket omtalas vid engelska hofvet, hvilket var serdeles tråkigt och dystert i jemförelse med det lysande, öfver hvilket den älskvärdaste monark i Europa förde spiran. Henrik af England hörde, ej utan en viss grad af afund talas om sin rivals herrlighet och de framgångar, som öfverallt åtföljde honom. Hans drottning var allvarsam och högdragen,