Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juni 1855, sida 1

rigt förstöra de allierade allt, som ej är dei till nytta. Omsorgen i detta hänseende påte go sig Ryssarne sjelfva i början, och gener: Brown, högste chefen för vår expedition, af alldeles samma åsigter som Ryssarnes hva dessas egna arbeten beträffar. — Ryssarn hafva, såsom man vet, utrymt och förstör Sudschuk-Kaleh. Man tror, att denna hände se blott skall påskynda utförandet af en plar enligt hvilken turkiska hären vid Batum i för sening med 40,000 Abasier skola anfalla Ana pa till lands, medan fästningen bombardera från sjösidan. (Telegrafdepeschen i gårdags numret underrättar oss, att äfven Anapa blif vit utrymdt af Ryssarne.) Constitutionel meddelar följande skildring a striden d. 22—23 Maj: Den 23 Maj, samm. dag, på hvilken expeditionen till Kertsch af. seglade, och kl. 9 e. m. utryckte 3 divisione af I korpsen tillika med fyra bataljoner gar desvoltigörer för att taga de ryska embuscade och löpgrafvar, som befinna sig mellan Karan tansbugten och centralhastionen längs kyrko. gården, med hvilken äfven vår fjerde paralle har förbindelse. Ryssarne, som med stor klok het förstå begagna den minsta fördel, marken: beskaffenhet erbjuder dem, hade uppgjort en plan att genom en löpgraf förena karantäns batteriet med centralbastionens lynett; de skul le genom ett sådant arbete vunnit ej blott en framskjuten försvarslinie på denna sida, utan älven maskerat sjelfva bastionen, som nu befinner sig i ett farligt läge tillfölje af den för. läangning mot kyrkogården, vi gifvit vår sjerde parallel samt de tvenne batterier, vi uppfört i bastionens grannskap. För att komma till sitt mål, började de arbeta på en löpgraf i hålvägen vid centralbastionen, sedan de vid kyrkogården uppfört flera embuscader, efter behof förbundna genom en löpgraf, samt andra försvarsverk af betydlig styrka vid bugten. Vi insågo tydItgt, att de vid första gynnande tillfälle ämnade förena alla dessa verk med hvarandra, och det var derför högst nödvändigt för oss att taga dessa verk, använda dem för vår egen räkning och förena dem med vår egen löpgraf vid kyrkogården. Men företaget var vådligt, ty fästningens eld, som bestryker denna position, kunde ensamt göra det om intet. Emellertid afgjorde general Pelissier, att angreppet skulle utföras natten till d. 24, och detta var den första åtgärden af vår nye öfverbefälhafvare. Löpgrafven vid bugten eröfrades med den kraft och raskhet, som äro utmärkande egenskaper hos främlingslegionen, denna elittrupp, som under belägringens fortgång blifvit så väl bevandrad i detta slags strider; men striden om embuscaderna vid löpgrafven fick plötsligt genom en egen slump en utomordentlig utsträckning och ett högst betänkligt utseende. Det synes som om Ryssarne just denna natt hade förberedt ett kraftigt utfall mot kyrkogården, för att med bajonetten taga vår bastion n:o 33, hvars eld är mycket besvärlig för deras ställning vid centralbastionen. De fångar vi tagit bekräfta detta och tillägga, att planens utförande var anförtrodt åt general Chrulew. Denne hade samlat 12 —15 bataljoner af Ryssarnes kärntrupper och mellan dem uppställt det regemente, som den I:ste Maj förlorade till Fransmännen ett utanverk med nio mörsare. Furst Gortschakoff hade hållit tal till trupperna och slutat med de orden, att soldaterna af nämnde regemente skulle eröfra vårt batteri, för aftvå den fläck de fått på sin krigareära, eller ock aldrig återkomma till staden. De ryska massorna, förberedda och entusiasmerade för striden, kastade sig nu plötsligt mot våra gardesvoltigörer och de öfriga regementer, som bildade divisionen Patk. Den strid, som härefter uppstod, blef en verklig slagtning. Natten upplystes af ett klart månsken, men platsen insveptes småningom i tjocka moln af krutrök; smattrandet af oupphörliga handgevärssalvor uppfyllde luften, tilldess det öfverröstades af A NAR SR RARE ROR RK ER