Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juni 1855, sida 1

—— och de hofdamer som omgåfvo henne voro lika vördiga och smaklösa, som strängheten i hennes karakter fordrade. Det var blott i kardinalens palats som Henrik påträffade srämmande seders lätthet och behag, och der de angenämaste stunderna af hans lif tillbringades. Allt som utomlands var mest lysande och intagande kunde man vara säker att finna under hans tak. Talanger af alla möjliga slag uppmuntrades; gäster af hög börd, förfining och snille, anlände tid efter annan från franska hofvet; och, som ett ämne, sannolikt beräknadt på att smickra den engelske monarken, gjordes det ofta anspelningar på den vackra Annas behag och tjusningsförmåga. Slutligen blef Henriks nyfikenhet väckt, och han skref till Margareta af Valois, med hvilken han brukade korrespondera, och af hvars lifliga och qvicka bref han njöt ett stort nöje, för att förebrå henne, att hon afhöll från sin naturliga sfer en varelse, hvars fägring var egnad att upplifva hans töckniga hof, och sprida glans öfver dysterheten på hans engelska himmel. Margareta svarade skämtsamt, att hon skulle vara ädelmodig nog att skona sin favorit för en tid, med vilkor att hon fick återvända efter några månaders förlopp; och Anna, ej missbelåten med komplimangen, och ej obenägen mot att erhålla nya förströelser, samt dessu