Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juni 1855, sida 1

jag väntar stora fördelar af deras förening me engelska hären under ledning af deras utmärk te befälhafvare, general Lamarmora. Jag ä lycklig att kunna intyga sardinska trupperna: ifver i tjensten och deras lisliga önskan at samverka med oss. — Ingenting vigtigt ha händt i de engelska löpgrafvarne sedan d. 14 Maj. För öfrigt innehåller depcschen en kort re dogörelse för striderna d. 22—23 Maj och ex peditionen till Kertsch. Engelska sorlustlistar upptager för d. 18—20 Maj 2 döda och 14 sårade, samt för d. 21—24 Maj 1 sergeant och 6 soldater döda samt 1 officer och 31 man sårade. En korrespondent till Patrie skrifver: Våra förluster från d. 22 till d. 24 Maj hafva varit smärtsamma, men likväl mindre än fiendens. Dessutom ökades de genom tvenne serskilta omständigheter. Den ena var, att gardesvoltigörerna, framryckande under natten på ett obekant område, utan annan vägvisare än slumpen, midtibland hinder af alla slag och i ett mörker, der man tyckte sig se fiender lura öfverallt, gingo vilse och råkade ut för sina kamraters eld, som de i några minuter måste uthärda. Den andra omständigheten var den, att voltigörernas hvita remtyg upptäckte dem i mörkret för fienden och gjorde dem till ett godt mål för Ryssarnes kulor. Vi hafva 2000 men försatte ur tjenstbart skick; det är mer blod än som flöt vid Alma. Den 24 om morgonen räknade vi 1400 sårade och 600 fallne. De korpser, som lidit mest, äro voltigörerna, framlingslegionen och jägarne; man nämI ner kompanier, af hvilka endast 10, 12 eller 15 man kommit tillbaka utan officerare eller underofficerare. Aderton officerare, bland hvilka tvenne högre, äro döda eller sårade. — Var striden för oss ett Alma, blef den för Ryssarne ett Inkerman; deras förlust är utomordentlig. Den 24 Maj betingade de sig ett vapenstillestånd på 7 timmar, och under denna tid hunno de knappt bortbära sina fallne. Vi räknade 1500 ryska lik. Totalsumman af döda och sårade på deras sida torde vara 6000 man. Man har visat mig embuscader, der det striddes på högar af lik, som öfverskjöto höjden af förskansningarne. Två kompanier gardesvoltigörer stormade med lejonmod in i en rysk skans; de återkommo aldrig ur densamma, men dukade under först efter det de anrättat det mest förfärliga blodbad. Till Ind. Belge skrifves om Kertschexpeditionen: Det var sannerligen ytterst nödvändigt, att de allierades krigskupp ej fördröjdes längre, ty Ryssarne hade redan påbörjat de mest vidsträckta försvarsanstalter längs kusterna. Allt var undermineradt, och i krigsförrådshusen har man funnit bojar, gjorda och fyllda af brännbara ämnen, hvilka skulle utläggas öfverallt i sundet och förenas med en elektrisk tråd, som man likaledes upptäckt. Verkan af dessa machiner kunde blifvit förfärlig, men Ryssarne, som öfverraskades af våra flottor, hade ej hunnit att få dem fullt sordiga till begagnande. — Man vet nu, att Kertsch ej skall få någon besättning; general dAutemarre lemnar denna stad åsido och inskranker sig till att befästa Jenikaleh och till. dess försvar qvarlemna 5000 Turkar. Arsenalen i Kertsch är temligen liten, men innehöll dock en ej obetydlig massa förråder af alla slag. Ryssarne räddade de konstsaker, som funnos i Kertschs museum — en inrättning, som stiftades för ett tiotal af år tillbaka och är serdeles väl belägen i denna sordna hufvudstad för det gamla konungariket Pontus, ty dyrbara fynd från alla tider, från den förhistoriska, såväl som från Grekernas, Genuesarnes och Tatarernas, göras här ofta. Bland annat funnos der vaser af hög ålder, hvilka, såsom man tror, tillhört Mithridates. Tvenne, som äro af stor skönhet, hade redan förut blifvit sända till Petersburg. — Föröf