Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juni 1855, sida 1

gra ansallskolonnen, anförd af general de I. Motterouge, bestod af främlingslegionens 1:sta regementes elitkompanier, understödda af tven. ne bataljoner af 18 reg. samt två bataljoner gardesvoltigörer såsom reserv. Andra bataljoner stodo marschfärdiga, om general Pate j skulle behöft förstärkning. Vare sig nu, att fienden sjelf utkastat planen till ett fruktansvärdt anfall, eller att han på en enda natt genom en storartad ansträngning ville fullända sin linie, samt betäcka sina arbeten genom ett våldsamt utfall eller kraftigt skydd mot företag från vår sida — nog af, han befann sig i talrika massor på platsen, färdig till vårt emottagande. De stridskrafter, våra tappra soldater hade att bekämpa och bringa till att vika, hafva vi beräknat till mer än tjugo bataljoner; enligt fångars utsago uppgick beloppet af fiendtliga bataljoner till tjugosex. På gifvet tecken af general Pat började striden med obeskriflig häftighet. Alla embuscader på högra sidan voro inom några minuter i våra händer. Främlingslegionens gamla krigare hade eröfrat allt och uppställde sig, understödda af 28 reg., framför de ryska verken, för att betäcka våra arbetare. Men det dröjde ej länge, innan fruktansvärda ryska massor framryckte ur karantånshålvägen, kastade sig i striden och bestredo våra trupper det tagna området med sällsynt förbittring. De tvenne bataljonerna af 28 reg., 18 regementets bataljon och gardesvoltigörerna fördes efter hvarandra i striden, och denna hjeltemodiga kamp varade till morgonen. De embuscader, som ligga långt borta, eröfrades fem gånger af våra trupper och återtogos lika många gånger af Ryssarne. Dessa handgemang, i hvilka bajonetten var hufvudvapnet, voro förfärliga. Tvenne bataljoner gardesvoltigörer, 9 fotjägareregementet och 80 liniereg. kallades till slagfältet, dels för att förstärka våra stridsmän, dels för att bortföra våra döda och sårade. Alla gjorde sin pligt; — men midt under denna blodiga och ärorika strid kunde genikorpsens arbeten ej anordnas. Vi måste förstöra fiendens förskansningar, på det att han sjelf följande dagen ej skulle kunna qvarhålla sigi dem, samt nödtvunget uppskjuta andra afdelningen af vårt företag till följande natten. Vid första daggryningen hade Ryssarne afbrutit striden, och våra bataljoner återvände till löpgrafvarne, lemnande platsen betäckt med fiendens lik. På venstra anfallssidan togos embuscaderne med samma raskhet. Afven der återkommo Ryssarne och angrepo oss med utomordentlig hårdnackenhet. Det ena bajonettansallet följde på det andra. Men efter tvenne timmars förlopp var fiendens mod afkyldt, och han drog sig tillbaka, hvarefter vår genikorps lugnt kunde utföra sina arbeten i de ryska förskansningarne, som vi nu slutligen behöllo såsom vår eröfring. Vi måste följande natten sluta hvad vi så kraftfullt hade börjat; jag gal mina föreskrifter för denna andra drabbning, väntande en fullständig framgång af vårt tappra infanteris ansträngningar. Divisionsgeneralen Levaillant fick uppdrag att lösa denna uppgift med tio bataljoner, bland hvilka tvenne af gardesvoltigörerna såsom reserv. Flera af dessa bataljoner skulle under general Costons befäl skydda de verk på yttersta venstra flygeln, hvilka vi föregående natten tagit. De sex andra skulle, anförda af general Duval, återtaga den förskansning på södra sidan, hvilken löper parallelt med den stora kyrkogårdsmuren, slå fienden och förskaffa vår genikorps tillfälle att försäkra oss om vår slutliga besittning af detta utanverk. Affären började samma timma som föregående qväll. De tappra bataljonerna af 46, 98, 14 och 80 regementerna angrepo med oemotståndlig häftighet. Embuscaderna kringgingos och togos; den öfverallt tillbakatrangde fienden drog sig från valplatsen, underhållande en gevärseld, som blef allt mattare och slutligen upphörde. Genikorpsen kunde genast bör