Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juni 1855, sida 1

Du skall ej höra utaf mig förrän tiden mildrat bitterheten af min sorg och sjelfförebråelse. Jag återtager denna ring, och jag löser dig från ditt löfte: du är för skön, för ung, för god, att med ens låta hoppet och sallheten utslackas. Tänk på mig endast såsom en dig ovärdig, och bemöda dig att göra hvad jag aldrig kan — glömma. Då Percy och Anna denna afton lemnade trädgården, lemnade de på samma gång bakom sig sin ungdomsglädje. Karakteren hos den sköna, känslofulla flickan, hvars inre erhållit en så våldsam skakning, förändrades ifrån detta ögonblick. Hon blef sorglös och obekymrad om verldens dom, och hängaf sig helt och hållet åt dess nöjen. Hon återvände till hofvet, hvilket straxt derpå fördystrades af den alskvarda drottning Claudes död; och hon inträdde då i tjenstgöring hos Margareta af Valois, hertiginna af Alencon, i hvars förfinade umgänge hon njöt af sjalsbildande nöjen, hvilka för en tid hindrade henne ifrån att tänka på sin tidiga olycka.