Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juni 1855, sida 1

tillgifna och sätta så stort förtroende till hans ledning, att hans aflägsnande i detta ögonblick vore en kanbar förlust. Han har emellertid från sultanen erhållit vinkar att ändra sitt uppförande mot bundsförvandternas generaler. General Canrobert utfärdade följande dagorder till sin division, när han återtog befälet öfver densamma: Mina kamrater af första divisionen! J hafven visat mig en sådan tillgifvenhet under de svåraste likasom de mest ärofulla förhållanden, och J hafven ingifvit mig ett sådant förtroende, att när jag frivilligt och af pligt mot mitt fådernesland nedlade befalet öfver 130,000 man, räknade jag mig till ära att åter blifva er omedelbare chef och i spetsen för er få strida mot Frankrikes och kejsarens fiender. Journal des Debats meddelar ur ett bref från Krim af d. 19 Maj följande berättelse om anledningen till Canroberts afgång från öfverbefälet: Den 13 Maj hölls ett stort krigsråd, som bevistades af general Canrobert, lord Raglan, general La Marmora, generalissimus Omer Pascha, franske amiralen Bruat, engelske amiralen sir Edmond Lyons, generalerna Pelissier, Bosquet, Fanti och Brown samt stabschefen Simpson. De hade sammanträdt, för att genast ester förstärkningarnes ankomst fastställa planen för det tillstundande sälttåget. Tre hufvudplaner framlades, den första af general Canrobert, att man skulle inskeppa operationshären och landsätta den vid Katscha eller Belbek. Den andra gick likaledes ut på, att man skulle inskeppa trupperna, men angripa Kassa och salla Ryssarne i flanken. Enligt den tredje planen skulle man i trots af naturhindren folja Tschernajas stränder och tvinga Ryssarne att antingen bestå en slagtning eller draga sig tillbaka och lemna hvarje förbindelse med Sebastopol. Rådplägningen vände sig kring dessa tre sörslag och fortsattes ej blott under denna sammankomst utan fyra söljande dagar. Samtidigt var telegrafen mellan Kamiesch och Paris i oasbruten verksamhet. Efter många öfverläggningar sörkastade flertalet general Canroberts plan i anseende till de svårigheter man hade att befara från Katschasidan, hvarest Ryssarne uppfört talrika redutter och dermed kunde hindra de allierade att utföra sitt företag med tillräcklig skyndsamhet. En annan plan antogs, nemligen den tredje, enligt hvilken man i tre kolonner skulle framrycka längs Tschernaja mot nordsidan af Sebastopol. General Canrobert ansåg sig då böra inlemna sin asskedsansökan. Den antogs, och befälet öfvergick d. 19 Maj i general Pelissiers händer. Predikanten vid franska militärhospitalet i Pera, abbå Gloriot, som under kolerans härjningar i Gallipoli och Varna utmärkte sig så, att kejsaren tillsande honom hederslegionens kors, har aslidit i hjerninslammation. Enligt underrättelser från Asien hade ryske öfverbefälhafvaren derstädes, general Muraview förökat sina trupper med besoldade Armenier, enär de väntade förstärkningarne blott mycket långsamt inträffa. Med Schamyl hade han öppnat underhandlingar, för att förmå honom inställa fiendtligheterna. Erzerum var af Turkarne befästadt med femton redutter. Man våntade, att kriget snart skulle få ett allvarsamt utseende äfven i Asien. TYSKLAND. Om fredskonferensernas af slutande meddelas följande i en ofsiciel Wienertidning: Den 4 Juni egde 14 konferensen rum, på inbjudning af Österrikes fullmäktige. Ändamålet var att till pröfning framlägga ännu ett förslag, huru man kunde blifva ense i afseende på tredje garantipunkten, eller ock att ordentligt afsluta konferenserna. De kejserligeryske ombuden voro beredvilliga att låta sörslaget komma till sin regerings kännedom, emedan de ej förbisågo, att dets. innebar grundvalen för en uppgörelse. Frankrikes och EngENN Ae TNE SNR NNE ENN EEE EA sin älskares namn. Månen unnsteg hekransad