Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juni 1855, sida 1

Samt ilade sramåt, lemnande ester sig åtskilliga af dessa unga hosman, som alltid komplimentera mig, men hvilka jag alls icke bryr m g om — somliga knäböjande, några skrilvande verser till mig, andra sjungande till en luta — så många, att jag knappt var i stånd att räkna dem. Madame Louise skrattade då hon såg mig öfver skuldran och utropade, att jag mätte vara en grusligt kokett varelse, som önskade så många älskare: men straxt försvunno de allesamman och spegeln blef klar. O jag ber, sag mig, utropade jag till Agrippa, hvil ken ibland dessa skall slutligen bli min man ? Ingen afalla dessa, svarade han allvarsamt: niar alltlör lättsinnig och flyktig för sådana ephe meriska tillbedjare; ni skulle båda två flyga bort på samma gång vid första fläkten af en sommarvind. Här är den friare, som skall vinna er hand, om också ej ert hjertal Som han talade, såg jag passera förbi utmed ytan af spegeln en hög, väldig man, af ett mycket befallande utseende och majestätisk gestalt. som plötsligt stannade och bugade sig mycket vördnadsfullt; han bar en maskeraddrägt och höll en mask för sitt ansigte, så att jag ej kunde tydligen urskilja hvarken hans figur eller hans anletsdrag. Madame Louise uppgaf plötsligt ett utrop af förvåning. Hvem i all verlden hafva vi här? utropade hon; någon I I