Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juni 1855, sida 1

— — ——— kan vara olycklig: men att vara olycklig är för mig blott ett tomt ord, ty jag har aldrig erfarit hvad det vill säga. — Måtte det alltid blifva så för dig, älskade barn! sade en röst straxt bredvid, och Anna slöts uti sin faders armar. Sir Thomas Boleyn återsåg nu för första gången efter åtta år sin dotter, och hennes skönhet och behag förvånade och hanryckte honom så mycket, att han knappt kunde till bakahålla sin förtjusning, och hans tacksamhetsutrop till sina slägtingar, grefven och grefvinnan af Fontenay, voro varma och uppriktisa. Ej heller ogillade han den beundran hon uppväckt hos sonen till earlen af Northumberland, och hans faderliga hjerta klappade af fröjd då han i hast gjorde utkast till en herrlig tafla utaf hennes stundande framtid. Han beslöt straxt att ej längre hålla en så skön skatt undangömd för verlden, och fastän hans älskvärda dotter var föga mer än femton år, beslöt han att föra henne till Blois, samt introducera henne vid hofvet. Alla sörberedel ser vidtogos, och det blef beramadt, att grefvinnan af Fontenay skulle beledsaga Anna och sin egen äldsta dotter, hvilken var Margaretas af Valois gudbarn, samt presentera dem för drottning Claude. Om aftonen, dagen före deras afresa från