Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juni 1855, sida 2

han sjelf bäst kan förklara det, ty jag hörde honom just denna morgon säga till min bror Ludvig, att han ansåg dig skapad sör att älska. — Vitrade han verkligen det? utropade Anna; jag fruktade att han ej det minsta tänkte på mig. Men när hon upplystade sina blixtrande ögon, kom ett föremål, omedelbart framför dem, rodnaden på bennes kinder att stiga till karmosinrödt, ty Henrik Percy i egen person stod der, betraktande henne med en blick, hvilken det var omöjligt att anse för likgillighet. — Jag hörde er sjunga, yttrade han hastigt, och vågade dersöre sjelfsmant nalkas; hkväl skulle jag ej fördristat mig dertill, om jag ej tillika kommit såsom öfverbringare af nyheter. Sir Thomas Boleyn är om en timma här — hans förbud är redan anländt. — Min far! utropade Anna förvånad; han kommer väl ej för att taga mig hem? — 0 nej, nej, svarade Margaretha, vi vilja ej skiljas ifrån dig, dyraste Anna; du får aldrig lemna oss. Ar du ej hemma här på Fontenay? O lord Percy, hvad ledsamma nyheter ni bringar oss! (Forts.)