Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juni 1855, sida 1

sammans sor Frankrike och kejsaren, under den nye öfverbesalhafvarens skickliga och fasta ledning. Dagordre af Pelissier: Natten mellan den 13 och 14 Maj gjorde en rysk kolonn ett utfall mot dem af våra verk, som äro belägna venster om batteriet n:o 44 och på yttersta venstra sidan af kyrkogården. Fienden emottogs med största beslutsamhet af 43 linieregementet under major Sauray och 1:sta bataljonen af 98 regementet under kapten Barry, samt såg sig nödsakad efter betydliga förluster att anträda återtåget, lemnande flera fångar i våra hander. General Canrobert ger mig i uppdrag att lyckönska 43 och 98 regementerna för deras modiga bedrift. 43 regementet erhöll härigenom en ärofull plats bland våra bästa korpser. Hvad 98 regementet beträffar, har det genom denna man mot man utkämpade strid uppfyllt allt hvad jag väntade af dess välförvärfvade rykte och dess lysande tapperhet. Från ryska lägret utanför Eupatoria meddelas, att alla kring nämnda stad boende Tatarer hafva på rysk befallning nödgats flytta 25 verst längre in i landet, för att förbindelsen mellan dem och Turkarne i Eupatoria en gång måtte upphöra. Från Balaklava skrifves d. 18 Maj: ÅDagligen ankomma friska sardinska trupper; deras antal uppgår nu till nära 10,000 man, så att 3000 man ännu äro att vänta, innan sardinska hären på Krim är fulltalig. De anlända i bästa ordning och se ut som käcka soldater, hvilka genast kunna med fördel användas på stridsfältet. Jagarne bära bredskyggiga hattar, öfverdragna med vaxduk och prydda med en lång till höger nedhängande sjaderbuske. Deras marsch är rask och liflig, och de kunna i den vägen täsla med Vincennes-jägarne. . Engels: männen, hvilkas rykte derigenom lidit, att. man haft tillfälle jemföra deras krigsförvaltning med den franska, vinna ej i militäriskt anseende, när man ser trupper, tillhörande en stat af an: dra ordningen, ankomma stridsfärdiga och i så lysande ordning. England har penningar och karlar på 6 fot, hvilka i handgemäng med Ryssarne boxas och slunga stenar alldeles förträffligt. Men hvar är strategien, hvar förutseendet, hvar de enskilta officerarnes och soldaternas entusiasm och krigiska eld? När de sardinska jagarne tågade förbi, hörde jag engelska officerare säga: detta tager sig utomordentligt dramatiskt ut — men det är allt. Detta kallar jag att illa dölja sin afund. — De mest i ögonen fallande motsatser träffas öfverallt: bredvid hvarandra på landsvägen och i de improviserade kassehusen. Här komma Italienarne med glad musik, skallande lefverop samt vackra beqväma uniformer — der tåga Engelsmännen förbi i långsamt björnskridt, med butter uppsyn, styfva som laddstakar, under tre tvära hurrarop. Man finner Italienare med svarta skägg och blixtrande ögon bredvid blonda och rödhåriga Albionssöner, och när man påträffar en lång rad af vagnar, ser man på dem olika inskrifter, Equipages militaires eller Commissariat general eller Corpo di treno. Sardinske generalen de la Marmora har uppslagit sitt högqvarter på höjderna vid Balaklava. Sardinarnes hufvudlager ar vid Karani. — De slesta turkiska trupperna i lagret vid Sebastopol äro inskeppade, och de af dem lemnade stallningarne skola besättas af Sardinarne. Det är otvifvelaktigt, att en stor expedition i nordlig rigtning förberedes, och kommissariatet bemödar sig ifrigt att till nödig höjd uppbringa de för ett sådant företag nödiga transportmedlen. FRANKRIKE. Sedan gynnsamma underrättelser började inlöpa från Krim, påstås kejsaren hafva återupptagit sin plan att besöka Konstantinopel och sina tappra skaror utanför Sebastopol. En del af de ropyalistiska partiernas ledare arbetar på en närmare förening mellan den aldre och yngre bourbonska linien, mellan den —