skadligt inflytande, såsom försvagande slagtskapens och tillvifvenhetens band. Då Maria al England kysste och tog afsked af sin lilla skyddsling i Abbeville, innan hon ölverlemnade henne åt hennes nye vårdare, grefven al Fontenay, strömmade barnets tårar så häftigt, och hon hängde sig så ömt fast vid drottningen, att hon med möda kunde lugnas. Maria tog henne upp på sitt knä och försökte med smekningar och vänliga ord att stilla hennes barnsliga Sorg. — Hvarlöre gråter du, min söta Anna? du kommer ju tul kära vänner, och många komma att älska dig som jag gör. Le igen, alskade barn, som du brukar göra: se, du skall få en kro a på ditt hufvud och bli en drottning likasom jag sjelf. O, huru ljuf hon ser ut med denna gyllene ring kring sina sköna, silkeslena lockar! Under det drottningen talade, satte hon på lek en Juvelprydd krona, som låg på hennes bord ibland en mängd andra dyrbara prydnader, just nu öfverlemnade till henne af hen: nes betagne brudgum, på det gråtande barnets hufvud; men cenna handling, långt ifrån att stilla, tycktes endast öka hennes sorg; och under det hon fortfor att snyfta och gömma sitt ansigte mot vännens sköte, föll den strålande kronan tungt till golfvet vid hennes fötter.