Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juni 1855, sida 1

— Nej, nej. mumlade den lilla bortskamda och sörjande favoriten; Anna afskyr den — Anna vill ej bära den. Maria smålog mildt och sade till sin konungslige make, som stod bredvid, road utaf scenen: — Fastän eders majestät ser att jag ej lärt min lilla vän visdom, så tro dock ej, att vi all;ssamman i England äro lika däraktiga och otacksamma. — Ni är förtjusande, suckade den förälskade kungen; allt hvad ni gör är er värdigt. Jag tycker om denna lilla vackra tyrann för er skull, Marie; och jag förutsäger henne en lycklig framtid, trots hennes tårar. — Huru god ni är! svarade Maria med sänkt röst. Huru lycklig jag bör skatta mig. Jag vill hoppas jag skall göra mig förtjent af er godhet! — Det är ni som är god, återtog han; med så mycken ungdom och skönhet, att uppoffra allt detta för en gammal man sådan som jag. — Sitt folks fader! utropade drottningen. Jag vill heldre höra detta tillnamn egnas min make än något annat; och om ni vore mycket ung, skulle ni knappast hafva erhållit det. Det är själens friskhet som sörlanar ungdom; att rakna efter år skulle vara dåraktigt. Emellertid hade den lilla Anna glömt sina tårar och somnat uti den unga drottningens