Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juni 1855, sida 2

— Hon var allt mycket sjuk . . . förut... Ers högvälborna nåd — svarade Marie förlägen. — Det gör mig verkligen ondt, men doctorn skall allt hjelpa det lika latt nu som förra gängen — du borde ha gifvit honom bud fast jag ej kom att säga till derom. Marie teg medan hon astog den ena prydnaden efter den andra. — Skenet var helt och hållet emot henne — fortfor matmodren — och sedan broderns hemlighetssulla besök! . det var omöjligt att icke fatta misstankar vid ett så plötsligt törsvinnande, som ej på annat satt kunde förklaras ... lycka dock att jag for andra hade ålagt mig tystnad under en hel timmas tid, så att deras rykte ingenting led ... det olriga skall jag snart godtgöra, så mycket mer som hon förtjenar det för sin utmärkta skicklighet ... du kan ej tro hvad min kladning väckte uppseende och beundran, både för tyget, bro der erna och sömmen i öfrigt. Gå dit på förmiddagen, Marie, och tala om hur det förhöll sig, samt helsa och säg att jag önskar se henne här så fort hon möjligtvis orkar, för att lå betala hennes arbete och sjelf säga henne att jag hädanelter i allt vill göra henne den full komligaste rättvisa. — Kunde jag blott så visst utratta Ers hög