Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juni 1855, sida 1

har? jag trodde ni åtminstone i afton var säker för alla andra besök. — Nädigaste gresvinna, förlåt! stammade Hedvig bönsallande, troligen är det något främmande bud ... Innan orden voro utsagda förnyades samma rörelse. — Hvilken oskicklighet! återtog den uppretade grefvinnan, man kan dö af harm att vara utsatt för sådant! Hedvig hade emedlertid skyndat ut genom en dörr, som ledde till hennes lilla kök, men var inom ett par minuter åter tillbaka. — Hvad tar ni er för, mamsell? utfor grefvinnan i ännu vredare ton, man springer ej hit och dit med sådana dyrbarheter, gif mig smycket! Hedvig stirrade på grefvinnan, som hade hon ej förstått hennes ord. Smycket ... stammade hon, det ligger på byrån bland de öfriga . . . jag vågade ej vidröra någonting — Hvar ligger det? upprepade grefvinnan med hotande röst och en blick, som kom den arma flickan att isas af fasa, lemna mig, säger jag, den klenod som ni just var sysselsatt att betrakta när låset vreds om. Forts.)