Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juni 1855, sida 1

Vi meddela i dag den sörut omtalade uppmaningen till den liberala pressen af Hr O.P. Sturzenbecher, en uppmaning som säkert ej skall läsas utan stort intresse, och rörande hvilken det torde blifva anledning, att snart yttra något utförligare. Uppsatsen lyder sålunda: Åro vi enige om detta? (Ett ord till den sjelfståndiga pressen.) Det behöfves icke här att vara mångordig. Saken, den simpla saken, talar för sig sjelf och jag skall, ju mindre begagnande omsvep, desto bättre blifva förstådd. Det fordras, för att pressen i närvarande tidpunkter må kunna verka med eftertryck, att man är öfverens rörande vissa förutsättningar, vissa hufvudgrunder och allmänna begrepp, om ett visst hvarifrån och hvarför, om ett visst hvarthån. Är denna enighet tillstades? Äro vi enige om att det närvarande ögonblicket — klart betraktadt och uppskattadt efter annan norm än alnens och viktualievågens, — är ett af dessa asgörande momenter i historien, hvilka ingen magt på jorden kallar ester sitt behag åter tillbaka sedan de aro gångna, hvilka ingen ostrassadt lägger sig att sofva ifrån och ingen ostrassadt möter oförberedd? Aro vi enige om hvad allt detta ögonblick innebär, nemligen lösningen icke blott af en mer eller mindre ingripande orientalisk, men af hela det moderna Europas största allmänna fråga? Åro vi enige om att det krig, som nyss börjats emot Ryssland eller måhända knappast ännu rätt för allvar börjats, är af den natur, att det icke gerna kan slutligen uppgöras likt en börsaffår förmedelst ett enkelt arrangement af -Donauskeppsfarten, utan att här är satt på spel något mer, något oöfverskådligt, den europeiska frihetens vara eller icke vara emot den ryska usurpationens ,herrska ensam eller falla-? Aro vi enige om att, skulle Ryssland segra denna gång, hade de fria europeiska folken knappast annat val än att taga sina penater och i nattens dunkel sätta ut öfver hafven till en ny verld? Äro vi enige om att derför denna strid, denna sak, — orientalisk till namnet ännu, men europeisk i grunden, europeisk till en grad och i ett omfång, som näppeligen i hela verldshistorien någon fråga tillförene varit, — rörer oss alla, rör hela den civiliserade menskligheten, hela denna samtid, om hvilken det gäller nu huruvida den skall afsluta Europa och gifva plats för Asien, eller tvertom öppna för vår verldsdel en ny era af tryggad frihet, oantastad utveckling och framtidsdiger kultur? Aro vi enige om att, när denna sak rörer oss alla, hvarje tvekan, som förlamar OSS, är en lumpenhet, hvarje statsklok betänklighet är en småsinnt nödlögn, hvarje medeloåg är falskt spel? Ty här kan blott en väg vara den rätta, den som leder dertill att Ryssland icke skall segra. AAA L—— ERE