Åro vi enige om detta, — som är utbåpgspunkten, hvarifrån, och det obevekliga, omutliga, oborträsonnerliga skälet hvarför, — äro vi då vidare enige om vårt hvarthän? Aro vi enige om att, när — såsom det längesedan tecknat sig — vestmagterna i sin kamp mot Ryssland behöfva, icke kunna umbära den Skandinaviska Nordens Starkodders-svärd och vi i alla fall stå rustade dermed, det är oss värdigare att stiga sjelfmant fram, med öppen djerfhet och redligt allvar, vid Frankrikes och Englands sida, än att afbida senfärdiga föredömen af andra, dessa den politiska halfhetens eller dubbelhetens vindflöjlar, eller att vänta tills vi blifva tvungna att gå med som en , värfvad legion Aro vi enige om att Sverge framförallt, manadt till beslutsam handling af tidens brådskande kraf, är det ännu mera, är det tiofaldigt af sin förtids gengångareminnen? Aro vi enige om att endast en sådan kraftig, bestämd, sjelfständig anslutning från Skandinaviens sida till vestmagternas sak kan tillförsäkra oss den politiska betydelse i det europeiska statsförbundet, hvilken de närvarande förhållanderna uppenbarligen tillvinka de trenne skandinaviska rikena såsom en förenad nordisk stormagt, och hvilken betydelse det vore af oss lika fegt, som politiskt fåvettigt att spilla? Aro vi enige äfven om detta, kan vårt program, — den sjelfständiga pressens såsom uttryckande den sjelsstandiga opinionen, — sammanfattas i få ord: Skandinavien gemensamt och solidariskt mot Ryssland med vestmagterna! För Europas frihet som mål, för Nordens politiska enhet som segervinning! I morgon heldre än i öfvermorgon! Men heldre ån i morgon i dag! Kjöbenhavn, Pingstdagen 1855. 0.-P. STURZENBECHER.