Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juni 1855, sida 1

ypperligt! ... grefvinnan vände och beskådade sig på alla sidor i det klara spegelglaset som ätergaf hennes präktiga figur i all sin glans, ni förtjenar att bli hofsömmerska och ingen annan får hädanefter sy ett stygn åt mig . . . Jag skall tacka er bror för hans anvisning, när jag härnäst ser honom . . . men apropos! der är smycket som ni kanske hört honom tala om, att han ändrat åt mig ... se närmare på det, ty skönare klenod kan knappast finnas än denna i sin nya infattning som man i afton skall få beundra och afundas, det gläder mig i sanning att vara den första som låter Meijersonska namnet komma i rop. Man kan ej undra på om Hedvig kände sig lycklig och stolt vid ett sådant beröm, ehuru mera för broderns än sin egen skull. Med lifligt intresse böjde hon sig ned öfver de gnistrande stenarna, hvilkas omätliga vårde och sällsamma glans på ett eget sätt afstack emot det lilla rummets ursprungliga tarflighet der de nu förvarades, men hon hann ej mer än kasta en flygtig blick på det lysande föremål, som framför de öfriga dyrbarheterna fängslade hennes uppmärksamhet, innan det hördes en sagta vridning på dörrlåset utanför. — Hvad vill detta såga? utbrast grefvinnan häftigt, hvem vågar så komma och störa mig