Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 maj 1855, sida 2

anledning, som jag ej vet eller mins, men nu var det färdigt och tycktes i sin nya infattning stråla dubbelt så skönt och bländande som förr. När Meijerson kom för att återlemna detsamma, fann han grefvinnan i en ytterst upprörd sinnesförfattning, ej ens hågad att skanka uppmärksamhet åt den herrliga klenoden. Vanta litet, sade hon, jag har ej tid med det nu, men håller er räkning för att ni aldrig försummar hvad ni åtager er; frun der — hon pekade på ett fruntimmer som med en viss, trotsig uppsyn höll sig på afstånd — sinner ej sådant af noden. — Men, fru grefvinna, började denna, tillåt mig förklara än en gång — — Nog! asbröt grefvinnan och stampade otäligt med sin lilla fot, medan hennes svarta I ögon blixtrade af vrede, ni hade en gång åtagit er att skalla mig spetsar lika med drottningens och då gäller det hvarken som förElaring eller ursagt att ni blef förekommen af fröken G. Var det ej ni som för min räkning bordt förekomma alla andra? Jag skall ej vidare besvära er med någonting och återtar genast de arbeten jag förut lemnat er. Stockholm måtte väl ej vara så armt, att man ej kan finna en lika skicklig och åtminstone mera ordhållig sömmerska än ni. — Jag vill hoppas det, svarade den sor