Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 maj 1855, sida 2

svajande sanorna, att göra anblicken af skeppet målande och praktfull. Tyvärr har ingen af solens gyllne strålar velat bidraga till festens glans. En kall mulen dag, på hvilken regnet ännu vid middagstiden knappt velat upphöra. Nu slår klockan 1, kanonerna dundra, kejsaren lemnar Tuillerierna. Snart ser man kejsaren och hans i dag utomordentligt sköna gemål under höga lefverop skrida genom skeppet sram mot tronen, vänligt helsande till höger och venster. Framför kejsarparet ser man hustruppernas officerare och efter detsamma prinsessan Mathilda vid prins Napoleons arm samt fem hedersdamer. Kejsaren och kejsarinnan uppstiga till tronen, men förblifva stående, med prinsessan Mathilda på sin högra sida. Marskalkerne Magnan och Vaillant samt hertigen af Bassano ställa sig bakom tronen. Harester uppläser prins Napoleon, i egenskap af expositionskommissionens president, ett tal, hvarpå kejsaren svarar med några ord. Sedan denna scen, som knappt tagit tio minuter i anspråk, slutats, nedstiger kejsarparet från tronen och gör en rund i det stora skeppet, för att se de der uppställda förnämsta konstalstren. Det fortfarande ropet lefoe kejaren, lefve kejsarinnan, beledsagar dem under den halstimmas tid runden varar, och från orkesten of vanför tronen höras samtidigt vackra marscher af Rossini och Meyerbeer m. fl. (samma orkester uppstämde vid kejsarens inträde den milda, sköna melodien Partant pour sa Syrie, hvilken, såsom bekant, hans mor drottning Hortense komponerat.) Efter fulländad rund, som: berörde områdena, tillhörande Frankrike, England, Baiern, Wörtemberg, Hannover, Preussen, Osterrike och Belgien, helsar vänligt kejsarparet församlingen och återvänder till Tuillerierna. — Ceremonien var högtidlig, praktfull, men utan hvarje spår till nationel entusiasm. Endast kejsarinnans skönhet väckte en märkbar, tydlig yttrad sensation. Antalet af främlingar är redan stort, men alla dem, som ej nödvändigt ville bevista öppningshögtidligheterna, måste vi råda att ännu uppskjuta sin hitresa. Det är är ännu föga att se, och sjelfva väderleken är icke gynnsam.