Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 maj 1855, sida 1

10 I 9 LJ tet, ett bedrollgt, men synnerligen utmärkande drag. Det kan icke vara ett arf af våra fäder, sty om de hade lidit af samma fel, skulle svenska nationen icke nu varit till, än mindre förvärlvet sig ett aktadt och stort namn i häfden, icke heller är det en naturlig och nödvändig följd af vår politiska och materiella ställning, hvilken, ehuru icke lysande, är i flera afseenden ganska fördelaktig samt, rätt begagnad, kunde blifva det ännu mera; men det synes hafva uppkommit af en i det svenska lynnet ganska vanlig omkastning från en ytterlighet till en annan. Emedan nationen, genom olyckor och dålig regering, förlorat en stor del af sina gamla besittningar, anser man densamma numera vara fullkomligt maktlös och omöjligen kunna tänka på att åter uppresa sig. Dertill kommer den misströstan representationens beskaffenhet och regeringens motstånd emot reformer ingifvit, och slutligen har den skandinaviska iden kommit en del svärmiska sinnen att fästa hela sitt hopp vid våra grann riken och ett tre-stats förbund. Sverige har för dem numera föga intresse, och isynnerhet kunna de icke fördraga dess större makt och betydenhet. Danmark och isynnerhet Norge, hvilket såsom det svagaste, är det land, som har största behof att höjas, äro för dem ett slags ögonstenar, hvilka icke må vidröras utan under tack och lof. Om någon af dessa nationer godtyckligt stympar och styckar afslutade statsfördrag, om de, alltjemnt pockande på nya rättigheter, oupphörligt undandraga sig sina skyldigheter m. m., så är detta blott smäsaker, i hvilka de af alla krafter böra understödjas. Den som emot sådant vågar opponera sig, är en materialist, som icke förmår inse det fina i politiken eller är mäktig af några högre vuer. — Dessutom bör man aldrig tala om Jäderneslandets intressen! usch, hvilka ord! Vi skulle hafva intressen! Nej, ,frihet och civilisation och ,samhällsutveckling o. s. v. se der ensamt ämnen, värdiga nog att tagas i betraktande af en upplyst man i våra dagar! Och att förvärfva nya besittningar, fyl — Vid blotta ordet ,landvinning flyr en rättrogen svensk af nya skolan så snabbt, att han icke hinner besinna, hvartill denna landvinning kunde gagna, och för det i hans ögon ,illiberala ordets skuld förkastar han obesedt de fördelar för just denna frihets fostrande och värn, för Europa och det nyvunna brädrafolket — att icke tala om säderneslandet, hvars förmåner naturligtvis icke isrågakomma — som genom saken vore att vinna. Det kunde vara mycket att tillägga i detta ämne, men det anförda må vara nog, och vi tilllägga blott ait man förgäfves hos någon annan nation eftersöker något dylikt. Hvarje annat folk estersinnar först hvad det, för sitt eget väl, kan och bör, innan det sörjer för andras intressen. Det är eget att se, huru man i vårt land förstår att värdera fosterlandskänslan hos t. ex. Danskar och Norrmän, men, långt ifrån att söka likna dem deruti, söker med bitterhet och hån forqvalva den gnista deraf, som hos oss någon gång uppenbarar sig ). ) De kosmopolitiska tendenser, som alltid varit rådande i Aftonbladet tyckas icke hafva hlifvit utan in