Sverige måste vi göra några erinringar, då tidningen deraf velat draga så afgörande slutsatser i afseende på Finland, och då vi så ofta hört samma påstående från andra håll. , Hvad skulle följden ha blisvit, säger Aftonbladet, om Norge förvandlats till en provins? Ständiga upprorsförsök och ockupationer, garnisoner förödande våra tillgångar, en oaflåtlig rifning mellan båda folken! Man har sett hvad glädje Danmark haft af Holstein, och Österrike af Lombardiet. — Denna jemförelse är fullkomligt misslyckad; men ehuru det förr blifvit påpekadt och vid minsta eftersinnande borde falla hvar och en i ögonen, återkommer man likväl ständigt dertill. — Aro då Svenskar och Norrmän 2:ne skiljda folkstammar? Aro de icke ett folk, uppvuxet ur samma rot, ja från samma gren af den Germaniska solkstammen, hafva de icke gemensamt språk, seder och religion, bebo de icke blott delar af samma land? Afven om Norrmännen varit en större nation, med mera utvecklad sjelfkänsla, än de den tiden ägde, skulle de i åtnjutande af Svenska medborgares alla rättigheter, deltagande i vår representation och statsstyrelse m. m., omöjligen kunnat betrakta sig såsom en förtryckt nation; men nu var Norska folket icke blott särdeles obetydligt till antalet, utan hade icke heller någon utbildad nationalitet; striden emot Sverige, uppväckt af ett litet Danskt parti, fördes lamt icke blott af bristande försvarsmedel, utan dfven emedan man icke såg någon våda uti att utbyta Danska väldet emot den närmare och mäktigare grannens. Ett starkt parti i Norge önskade och påyrkade landets förening med Sverige, och deras högsta förhoppningar sträckte sig dertill att få dela Svenskarnes konstitutionella rättigheter. — Vi skulle härpå kunna anföra flera bevis, men vi lemna detta ämne, då det icke egentligen hörer hit. Vi vilja blott med anledning af Aftonbladets påstående, att ett införlifvande skulle vållat oupphörliga slitningar, och att vi ,för enighetens skull borde låta Finland bilda en egen stat, fästa bladets uppmärksamhet på den lyckliga endragt, som nu äger rum emellan Sverige och Norge, och hvarom Aftonbladet sjelft icke längesedan haft ganska märkliga saker att förtälja. Dessa riken äro visserligen tillbörligen åtskiljda, men när icke de simplaste frågor om deras inbördes förhållanden kunna i godo bilaggas; när det behöfves en skriftvexling i flera år blott för att få några af de mest vidunderliga missförhållanden dem emellan i materielt hänseende afhjelpta, utan att sådant ändock lyckas; (de politiska frågorne vågar man knappt vidröra) när hvarken de styrande eller fol ken, snart sagdt, i någon enda fråga harmoniera och det icke behöfves mera än att unionskonungen antager (eller att man misstänker honom hafva antagit) en Svensk modell till stöflar för norska trupper, för att i Norge . uppväcka afund och bitterhet emot Svenska nationen, då skall man i sanning hafva sina egna begrepp om enighet, för att kunna anse den tillhöra dylika löst hopsogade stater ). Om deremot Sverige och Norge varit förenade i en sann union, hade det ena folkets ära och fördel äfven varit det andras, den ena nationen hade icke haft intresse uti att tillskansa sig förmåner af den andra, båda hade haft lika rättigheter och skyldigheter, gemensamma syften och önskningar, och de skulle icke såsom nu, spjernat emot hvarandra både i stort och smått. Det är en moralisk och historisk nödvändighet att hvad som hörer tillsammans skall med tiden sammansmaltas, har i dessa dagar en norsk tidning yttrat, och äfven vi äro förvissade att de båda brödrarikena skola förr eller sednare blisva fast förenade till en politisk enhet; men hvilka strider och pröfningar skola de icke dessförinnan hafva att bestå, sedan den olyckliga söndringen nu en gång blifvit tillvägabragt, och, man kunde gerna säga, satt i system! Det är på det vi icke ånyo måtte behöfva genomgå dessa tunga läroår af split, afund och oro, på det att det Skandinaviska norden en gång måtte blifva i tillfalle att föra en sjelsständig politik och med egna krafter bevara sitt oberoende, samt på det att såderneslandet icke, för de ofantliga uppoffringar, som Finlands frigörelse skall erfordra, skall skörda en) Märkligt är. att A.B. i samma artikel, hvari denna jenighet sromhålles såsom frukten af dylika kombinationer, talar om nödvändigheten att stäcka Ryska väldet, för att, bland annat, ,ostörda kunna uppgora de aggan de (l) frågorne med brödrariket. — Efter vår tanka är det en dålig hu-bållning att förstöra sioa penningar samt en och annan arm på atty tillskapa sig e Avlik nräaaragtat då man codan cLlall . il — m A ee